Stockholms Fria

Psykotiska dramer och masjävlar på den femtonde filmfestivalen

Så har Stockholms Filmfestival dragit igång för femtonde gången. Och festivalen har minsann växt till sig. Från 1990 års lyckträff med öppningsfilmen Wild at heart av David Lynch, och gäster som Roger Corman (det var trots allt en nystartad undergroundfestival), till årets besök av Oliver Stone, och kanske mer väntade Todd Solondz (det är trots allt fortfarande en etablerad undergroundfestival).

Det schizofrena draget mellan å ena sidan ödmjukt bugande för amerikanska storheter, och å andra sidan vurmandet för obskyra europeiska smalfilmer som aldrig får distribution, är något vi får leva med i en liten festival-

stad som Stockholm. Men man kan också se det som en vilja att omfamna film i sin helhet.

Det oberoende, smala, är ändå vad som har utvecklats mest. I år tävlar festivalturnéfilmer som Zach Braffs Garden state, Ray McKinnons Chrystal, Agnés Jaouis Se mig och för första gången en svensk film; Masjävlar av Maria 'Backstage' Blom.

Kravet på högst tre tidigare filmer garanterar ett visst mått av nyskapande, och inte minst chansen att vara först att belöna framtida storheter (Tarantino vann i Stockholm med De hänsynslösa sitt första pris någonsin). Men genom åren har också filmer kammat hem bronshästar vars titlar få känner igen, Ett, två, tre, frys!(?).

Stående sektioner som American Independents, där både Woody Allens senaste Melinda och Melinda och kontroversiella JT LeRoys The heart is deceitful above all things som filmatiserats av skräckmästardottern Asia Argento, bidrar till festivalens alternativa prägel. Även om skillnaden dessa filmer emellan är milsvid. En brygga dem emellan kan vara Whit Stillman-doftande pratkomedin 50 ways to leave your lover, eller varför inte David Fincher-psykotiska The machinist där Christian Bale bantat ner sig till ett skelett med skinn på.

Mycket intressant kommer också från Skandinavien. I tävlingssektionen hittar vi förutom Masjävlar norska Uno av Aksel Hennie. En film om gymkultur och droger bland smågangsters och pitbulls som otroligt nog känns fräscht genreförnyande. I sektionen Northen Lights återfinns också finska Hela vägen är kärlek inte är bunden till kön, och barn inte till familj. Välbehövliga små steg mot nya värderingar.

Missa inte heller chansen att se festivaltidningens eftertänksamma omslagsansikte Delfine Bafort fuldansa på en gata i Gent. Steve + Sky av Felix van Groeningen är kärlek på flamländska, och en outsider bland tävlingsfilmerna. Och outsiders har visat sig vara lyckosamma förr.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Alicearna vet inte vart de ska vända sig

Titeln Alice syftar förstås på Lewis Carrolls underliga drogtripp Alice i underlandet som genom Disneys tveksamma förtjänst främst för tankarna till barnfilmen. Till det ambitiösa projekt som nu spelas på Stockholms stadsteater är barn förhoppningsvis portade.

Stockholms Fria

Park Chan-wooks hjärtskärande film

Old Boy - Hämnden har en missvisande undertitel. Hämnden i bestämd form singularis beskriver inte närmelsevis det korrekta antalet, även om de inte kommer i närheten av antalet i Park Chan-wooks tidigare Hämnarens resa där i princip alla filmens karaktärer faller offer för någon annans hämnd. Men hämnd är också vad de båda filmerna handlar om, ren, obefläckad och riktigt elak. Filmerna är de första i en planerad trilogi - på temat hämnd.

Stockholms Fria

Alla tycker lika om Hollywood

Festivalens spotlight riktas i år mot japansk anime, animerade filmer i mangastil. De har redan en enorm publik i hemlandet - vid förra årets Oscarsgala knäpptes Disney på näsan av Miyazakis Spirited away. Ett tecken i tiden? Det kan därför tyckas lite märkligt att inte fler än tre filmer visas, nu när man vigt en egen sektion till deras ära. Men det visar sig att man har valt kvalitet framför kvantitet. Det är tre representativa och mycket bra anime.

Stockholms Fria

Med lust att skapa något vackert

Claire (Lola Naymark) bor i en liten stad på nordfranska landsbygden. Hon blir med barn men vill hålla det hemligt samt adoptera bort barnet. Hennes passion är att brodera och hon kommer i kontakt med Madame Mélikian (Ariane Ascaride) som broderar för haute couturen i Paris, och som precis förlorat sin son i en motorcykelolycka. De blir vänner och stöd åt varandra i sina livskriser.

Stockholms Fria

Dokumentär om en familjs splittring

Om man vill kan man se många bra dokumentärfilmer på bio just nu. Vid sidan av hårt lanserade Fahrenheit 9/11 och Supersize me visas också Oscarsbelönade The fog of war och utmärkta svenska Armbryterskan från Ensamheten. Till detta sällskap sällar sig nu den kanske mest uppseendeväckande Capturing the Friedmans.

Stockholms Fria

© 2025 Fria.Nu