isserligen blev det storstryk mot Umeå i den sista omgången av damallsvenskan förra helgen, men Djurgården/Älvsjö kan ändå se tillbaka på en utmärkt säsong: ett svenskt mästerskap och minst en finalplats i Svenska cupen. Tillsammans med Umeå har stockholmarna dominerat såväl svensk som europeisk damfotboll på klubbnivå.

Men var står egentligen svensk damfotboll i dag? En större satsning på damfotboll gjordes i form av Damprojektilen åren 2000 till 2003. Syftet var att stärka kvinnlig fotboll genom att bland annat värva fler ledare. Denna satsning blev också i huvudsak lyckad, men det var först i och med VM-succén förra hösten som damfotbollen blev riktigt populär hos de breda massorna.

Efter fjolårets mediagenombrott var förväntningarna stora inför dam-fotbollsåret 2004. Plötsligt hade sporten som utövas av hundratusentals kvinnor och flickor fått rimlig uppmärksamhet i tv och tidningar. Detta har också bidragit till att ännu fler tjejer syns spela boll på fotbolls-

planer och gräsmattor.

Succén från VM gjorde också att damfotbollen plötsligt fick lättare att skaffa sponsorer. Jämfört med tidigare år blev damallsvenskan mer internationell och kunde visa upp utländska stjärnor som Marta, Formiga, Juliana, Daniela, Laura Kalmari och Venus James. Ett viktigt fram-steg är också att TV 4 börjat direktsända damall-svenska matcher i Tips-lördag. På det sättet har damallsvenskan blivit mycket mer lättillgänglig för dem som är intresserade men inte fantaster.

Även landslaget fick extra stöd från Sveriges olympiska kommitté. Tack vare det kunde spelarna i landslaget bli proffs på hel- eller deltid. Förhoppningarna var därför stora inför OS, och även om de inte riktigt infriades var fjärdeplatsen inte heller något fiasko. Även i EM-kvalet har landslaget haft oväntat svårt och tappat poäng mot såväl Italien som Finland. Men Sverige kvalade i alla fall lätt in till EM-slutspelet. Till saken hör också att damfotbollen utvecklats vidare även i andra länder, vilket är mycket glädjande med tanke på sportens framtid.

Ekonomiskt har det alltså gått framåt. Men sam-

tidigt kan man inte jämföra villkoren med dem som gäller inom herr-fotbollen. Detta visas bland annat av de villkor som ledande tjänstemän i de bästa klubbarna har.

Publikmässigt är damallsvenskan fortfarande för beroende av Umeå IK. Hälften av publiken har kommit för att se just Umeås matcher. Bland annat såg 8 907 åskådare matchen mellan Umeå och Djurgården/Älvsjö i juni. Totalt sett för damallsvenskan blev det bara en liten ökning från förra året. Till exempel har mästarlaget Djurgården/Älvsjö haft över

1 000 åskådare bara på två hemmamatcher. Har stockholmarna inte upptäckt damfotbollen i det rikliga utbudet av olika nöjesalternativ? Eller är det svårt att älska ett fusionslag - ett lag som är en sammanslagning av två andra lag? Kanske kommer Djurgården/Älvsjö att alltmer bli Djurgården och därmed få ett tydligare varumärke.

På det hela taget kan man ändå betrakta 2004 som ett bra år för damfotbollen. Det tar tid innan damfotbollen tar in det försprång på närmare hundra år som herrfotbollen har. Men damerna är på väg framåt.