En anställd på ett daghärbärge möter en hemlös man som är 57 år gammal. Han orkar inte mer. Orkar inte med sitt alkoholmissbruk. Orkar inte sova ute och i portar och orkar inte bli misshandlad av väktare och fulla ungdomar. Socialtjänsten kontaktas och mannen går på ett första möte. De kollar upp så att han verkligen hör till dem och tittar på vad han anses behöva för hjälp. Det första han blir erbjuden är en plats på ett natthärbärge, ett boende utan 'trösklar'. Det vill säga ett boende där mannen som vill bli kvitt sitt alkoholmissbruk ska köa för att komma in till ett varmt rum med upp till sju andra boende.

Alkoholmissbrukare blandas med narkotikamissbrukare och med psykiskt sjuka. Självklart finns det inget krav på att personer som bor här ens har en vilja att förändra sitt liv. En lämplig miljö för en som vill sluta? Nja...

Platsen på ett natthärbärge kostar runt 250 kronor per natt. Om behandling beviljas så ökar notan med minst 40 000. Detta om alternativet blir en öppenvårdsbehandling. Självklart måste då mannen få någonstans att bo. Alternativet blir då kanske ett inackorderingshem. Pris? Cirka 450 kronor per dygn. Mannen klarar av behandlingen och går klart sin eftervård. Eftervården är en träff i veckan och ingår faktiskt i det första priset. Skulle han däremot ha fått ett återfall någon gång under tiden så åker han ut från inackorderingshemmet och därefter självklart även från behandlingen. Behandlingen kräver oftast att du har ett boende. Under tiden som du bor på inackorderingshemmet så är de enda sysselsättningarna, som du garanterat har, alkoholproven och eftervården. I övrigt finns det inga garantier för att man har något alls att göra.

För den här mannen är det svårt att komma tillbaka till samhället utan hjälp. Han har supit under större delen av sitt liv och kan inte Svensson-koderna. För en 57-årig man är det dessutom svårt att acceptera att reglerna på det här inackorderingshemmet bestämmer hur sent han får vara ute på kvällarna. Klockan 22.00 gäller på de flesta ställen. En 15-åring får ofta vara ute längre än så.

Trots alla krav och integritetskränkande regler så kämpar sig mannen igenom året som krävs för att bli aktuell för en träningslägenhet. Äntligen en egen dörr. Eller? Nja. Inte riktigt. Du bor ensam och nåde dig om du låter någon annan bo där. Då kan du bli av med lägenheten. Gå direkt i fängelse utan att passera gå. Tillbaka till början. Du får inte dricka alkohol, inte ens om du inte har haft alkoholproblem.

När du bott i träningslägenheten i ett par år kan du kanske få en försökslägenhet. Fortfarande inget eget. Mannen är nu 60 år och får fortfarande inte bestämma själv. När får han kontraktet? Ja, det finns exempel på folk som bott i sin försökslägenhet i nästan fem år utan att det har hänt. Ändå är meningen med en försökslägenhet att kontraktet ska övergå till den boende.

Kanske finns det inga lagar och regler som bestämmer hur länge man får bestämma över en vuxen människa. Men i och för sig är det inget större problem. Det anvisas knappt några försökslägenheter idag. Tacka fan för det när socialtjänsten ställer så höga krav att många av mina mer 'Svensson-lika' bekanta hade valt utanförskap i stället för omänskliga krav. Vem orkar hela vägen?

Allt han ville ha var en säng för natten och en egen dörr att stänga.