Andra klassens medborgare
Att leva utan papper i Spanien är att leva i fattigdom utan rättigheter och utan möjlighet att skaffa sig rättigheter. Man beräknar att det finns ungefär en miljon illegala invandrare. Bara i Malaga bor uppskattningsvis 26 000. Lagarna skärps hela tiden och flyktingar utvisas på löpande band. Men det finns organisationer som arbetar för att hjälpa dem.
- Titta, säger Eva på Malaga-Acoge, när vi går förbi en pappersåtervinning. 'Tu papél es importante' - ditt papper är viktigt. Det är världens understatement i Spanien av idag. Utan papper är du ingenting.
Malaga-Acoge är en NGO, en politiskt obunden organisation. De arbetar för att integrera invandrare i det spanska samhället.
- Integrationen måste ske på alla plan, socialt, kulturellt och legalt, säger Eva.
Acoge ger mat till de flyktingar som bor på gatan och inte har något att äta. De bistår med gratis advokathjälp för att söka uppehållstillstånd och överklaga utvisningsbeslut. De bedriver spanska undervisning och arrangerar träffar mellan spanjorer och invandrare. Inte minst kämpar Acoge för att förändra lagarna som de menar förtrycker invandrare från länder utanför EU.
- Lagarna klipper av de språkliga och kulturella band som Spanien har till Sydamerika och Nordafrika. Eftersom Spanien är med i EU ska vi plötsligt ha mer gemensamt med till exempel en tysk än våra grannar och de som talar samma språk som vi. Jag förstår inte varför, säger Eva upprört.
Acoge är inte mot EU i sig, det finns bra och dåliga saker med EU-medlemskapet. De tycker bara att det är fel att stifta olika lagar för människor av olika nationaliteter.
- Alla människor ska ha samma rätt att bo här. Det ska inte vara lättare för en svensk eller en tysk att få arbete, bostad och medborgerliga rättigheter än för en marockan. Och eftersom de från Nordafrika och Sydamerika är de som har det svårast är det dem vi kämpar för just nu, säger hon.
Till Malaga kommer inte särskilt många båtflyktingar. Därför har Malaga-Acoge mest sysslat med juridiskt och kulturellt arbete. Men det har förändrats de senaste åren. I Malaga finns CIE, utlänningsfängelset. Där förvarar man flyktingar som ska utvisas. Det behövs inte särskilt mycket byråkrati för att utvisa någon.
Om en person utan uppehållstillstånd grips av polisen, är över 16 år och kommer från ett land med utlämningsavtal, blir han eller hon utvisad direkt. Problem uppstår dock om personen kommer från ett land utan utlämningsavtal.
För man får bara spärra in människor 40 dagar på CIE. Om man inte reder ut byråkratin på dessa 40 dagar, släpper man bara ut personen på gatan. Det gör att i Malaga finns många människor utan pengar, mat, spanskkunskaper eller egentlig uppfattning om var de är.
- För varje dag får vi satsa mer och mer resurser på direkt nödhjälp. Det kommer flera hundra människor till vårt soppkök varje dag, säger Eva.
Acoge är en av de organisationer som protesterar mot utlänningslagen. Eva menar att det finns mycket att säga om den som är dåligt. Men för att sammanfatta det är 'lagens anda' att försvåra det för invandrare att få papper. Den nya reformen från januari 2004 har också försvårat det för Acoge. Den kriminaliserar samarbetet mellan spanjorer och illegala invandrare. Acoge är en stor organisation i
Andalusien och en viktig referensgrupp i integrationsfrågor. Man får mycket bidrag från staten och andra organisationer. Ändå är gränsen mellan legalt och illegalt arbete flytande. Nödhjälpen är accepterad, men andra delar av verksamheten måste man smyga med.
- Vårt arbete har blivit mycket svårare, människor är rädda och vågar ibland inte komma hit. De tror att polisen ska kunna registrera dem här, precis som de gör på sjukhus och
socialkontor, suckar Eva uppgivet.
Röda korset ligger i Malagas hamn. Härifrån utgår ambulanserna och båtarna som tar hand om de flyktingar som korsar Gibraltar sund. Det är en ganska liten del som kommer till Malaga. Den kortaste sträckan över sundet är till Cadiz och Algeciras, där har röda korset mest att göra. Men sedan Spanien och Marocko skärpt sin bevakning i Gibraltar sund, reser fler och fler människor från Västafrika till Kanarieöarna. År 2000 korsade ungefär 17 000 människor sundet, sedan dess har antalet sjunkit. Men röda korset har fortfarande mycket arbete att göra, även i Malaga.
- När larmet går har vi 15 minuter på oss att rycka ut. Våra bilar och båtar är lastade med mat, hygienartiklar, filtar, varm soppa och varm mjölk. Många av flyktingarna är frusna och uttorkade när de anländer, berättar ambulanschefen Luis.
Det händer inte så mycket olyckor i Malaga, man har aldrig haft några dödsfall. Det händer då och då att man måste köra flyktingar till sjukhus. Men oftast handlar det om uttorkning och nedkylning som man kan ta hand om själva. Kusten utanför Cadiz är däremot farligare. I Malaga finns det stränder, men i Cadiz klippor och farliga strömmar. Luis berättar att de senaste två månaderna har ungefär 15 personer dött där och det är inget ovanligt.
- De kommer i pateras, båtar som är 7-12 meter långa. Båtarna är packade med kanske fem gånger för många människor. Händer det då en olycka är det plötsligt 50 människor i vattnet. Människor som suttit stilla ihoppack-ade så länge att de inte kan använda ben och
armar. De drunknar ofta direkt, säger han.
Röda korset sysslar enbart med nödhjälp. Ifall flyktingarna vill söka politisk asyl finns det en advokat som talar om för dem hur de ska göra. Men de arbetar inte för att förändra utlänningslagen.
- Röda korset vill att de som jobbar och lever illegalt ska få möjlighet att få kontrakt. För när de jobbar svart blir de utnyttjade, jobbar långa dagar för dålig lön. Men vi driver inte frågorna så hårt. Röda korset har ingen politisk linje, säger Angela, informationsansvarig på Röda korset.
Jag frågar om de haft problem med lagen som säger att man inte får samarbeta med illegala invandrare. Angela säger att hon inte har så bra koll på lagen, men att de inte haft några problem.
- Men vi samarbetar ju inte heller med papperslösa, vi ger dem bara nödhjälp på stranden, avslutar hon.