Migrationsverkets verklighet när det gäller de asylsökande är att alltför många inte kan styrka sin identitet, inte kan berätta trovärdigt om behovet av skydd mot förföljelse, inte kan berätta hur de rest till Sverige och så vidare... Detta gör att vi inte möter många som vi uppfattar som flyktingar utan de flesta som får uppehållstillstånd får det av humanitära skäl. En grundförutsättning för att vi ska kunna sköta vårt uppdrag är att den som söker asyl berättar vem han är och varför han söker skydd i Sverige.

Verkligheten ser uppenbart väldigt olika ut från vår horisont och från Kirill Lisitsyns. Verket kan emellertid bara ta ställning till det vi får veta av de sökande - som ju som regel också har hjälp av juridiska ombud för att säkerställa att de får sina rättigheter tillgodosedda. Dessutom händer det så gott som aldrig att vi får veta att människor förföljts vid hemkomsten och på Lisitsyn låter det som om detta är regel. Om Lisitsyn eller någon annan får kännedom om att avvisade personer blir förföljda ska de naturligtvis meddela detta till Migrationsverket så att vi kan vidta åtgärder för att hjälpa dem. Verkets anställda har ansvar och vill ta det, men får vi inget veta kan vi inte ta något ansvar.