Och när kritiken kommer låter han i yttrandefrihetens namn publicera enbart positiva omdömen om boken plus, för säkerhets skull, en intervju där författaren själv omyndigförklarar alla kritiska läsare - som, jag lovar, också omfattar många av SFTs trogna läsare och uppbackare under åren. Här finns uppenbarligen inte utrymme för någon självkritik!

En grundläggande föreställning i en borgerlig livsåskådning är uttryck som 'ängel och hora', 'Dr Jekyll and Mr Hyde' - alltså dualistiska begrepp som speglar det splittrade och hycklande borgerliga själslivet. Samma sak förekommer i det politiska livet - man ska rösta till parlamentet, men inte prata politik (som betraktas som en enskild angelägenhet, den så kallade valhemligheten - allt för att splittra upp individerna och därmed förhindra gemensam kamp mot förtryckarna).

Kulturredaktören i SFT arbetar på samma sätt med en blandning av tjusiga recensioner av den borgerliga elitens alster (böcker, teaterföreställningar etc) - och vulgära bottennapp som Den vidrige. Det verkar som om kulturredaktören samlar meriter för ett jobb på DN eller Expressen...

Själv tycker jag att kulturen i SFT borde ta fasta på ett vidare kulturbegrepp där 'kultur' betyder 'odling', dvs olika sätt som människor i vårt samhälle lever och organiserar sina liv (till exempel olika subkulturer). Det kräver förstås mer än att läsa en bok eller se en teaterföreställning och sen tycka om detta. Men det är ingen omöjlighet.

Jag har tidigare framfört den åsikten, men då bara fått till svar att kritiken är oberättigad och att man inte kan publicera Claes Fredelius hela tiden. Alltså dåligt försvar och slag under bältet från en angripen makthavare.

Den vidrige bygger på samma principer som kvällspressen - olyckor, politikerförakt och lite kittlande snusk säljer! Visst måste en författare jobba med överdrifter och tillspetsningar, men Den vidrige skapar en så våldsamt förvanskad bild av verkligheten att den bara späder på fördomar och väcker äckelkänslor.