Det stämmer inte heller att många fuskar med biljetten, det är bara 7 procent som gör det enligt Ekots nyheter.
Däremot är det många som skulle komma fram snabbare på cykeln. Den genomsnittliga spårvägsresan i Sverige är så kort som fem kilometer, vilket tar 15-20 minuter att cykla, dörr till dörr. Det visar siffror från Statens
institut för kommunikationsanalys. I Göteborg skulle cyklingen fördubblas om de korta kollektivresorna fördes över till cykel, enligt kommunens cykelprogram. Om alla korta resor med både bil och kollektivtrafik skulle
föras över till cykling, så skulle cyklingen öka med 400 procent.

Cykeln har alltså en gigantisk potential i vår stad. Göteborgarna skulle få mer pengar över om de cyklade istället, och de skulle få bättre hälsa också.
Stan skulle bli tystare och trivsammare. Och det är inte vintervädret som ställer till det. I Umeå har cykeln dubbelt så hög andel av resorna som i Göteborg.
Förra året minskade cyklingen med nio procent i Göteborg, samtidigt som priset på spårvagnskort minskade med en fjärdedel. Cykling är bra för alla, men ibland behövs det en liten bonus för att komma igång. Att slippa betal för månadskort är just en sån bonus.
Göteborg behöver alltså inte billigare månadskort utan bättre cykelbanor.
Räta ut och släta över alla knäppt slingriga och skumpiga cykelbanor. Ta utrymme från bilarna och ge det till cyklarna. På sikt bör cykelkartan avskaffas, och alla gator bör bli cykelvänliga. Låt bilarna köra på fotgängarnas och cyklisternas villkor.

Spårvagnar och tåg är bra på längre avstånd. Bygg därför ut spårvägsnätet med fler genvägar så att resorna går fortare. Då lockar man bilister. Men jämställ inte kollektivtrafik med cykeln, som alltid kommer vara det
billigaste, rättvisaste, miljövänligaste och tystaste alternativet.