Sommarkultur brukar alltid vara lite lättare, det är precis som om det förväntas av oss att vår hjärnkapacitet har smält bort som glass i sommarvärmen. Och att vi därför inte klarar för mycket. Även om risken för direkt bortsmältning har varit ganska avlägsen just i år har lättheten i kulturutbudet bestått.

Utomhusteatern i Pildammarna är traditionstyngd, det vill säga det måste vara en varje år, årets upplaga heter Percys töser, en översättning av en engelsk succépjäs som spelas varje dag av en rutinerad ensemble till den 27 juli.

Man måste vara där i god tid för att få en chans att se själva föreställningen, för det här är ett mycket populärt folknöje. Man får en känsla av att stora delar av publiken går dit varje kväll och har picknick vid föreställningen, annars skulle det inte vara så många som nöjt sig med att sitta på flankerna till scenen ibland till och med ryggen.

Jag var där med Nike, nästan nio, vi ville verkligen se föreställningen, men tyvärr fick hon panik efter att ha råkat trampa på tre pensionärer och nästan vält en kaffetermos.Vi drog.

Dagen därpå valde vi Pildammsparken igen, den här gången för att lyssna på rock. Det får väl medges att när vi stack dit på kvällen mötte vi fler som var på väg därifrån än dit och när vi väl kom fram till Tallriken var den stora gräsmattan ganska glest befolkad. Framme vid scentältet tjocknade det på av stående publik, var man inte tillräckligt nära såg man inte bandet alls men redan vid det intill liggande serveringstältet började ödsligheten igen. Vi stannade inte så länge.

- Där inne kan man ju inte vara, där är det alldeles för högt och här ute vill man inte vara, här händer det ingenting, sade Nike.

Och tyvärr var det nog så att både musiken och publiken var alltför överväldigande för det lilla scentältet.

Något mer var vi tvungna att göra tillsammans. Vi fick lust till att gå på guidad tur, som riktiga turister. Dock fick man känslan av att den turen vi valde "Spöken häxor och gamla mord" nog främst drog malmöbor, men kanske har jag fel.

Turen tog runt två timmar och jag vet nu mycket mer än förut om Amaltheamannen, var Malmös kvinnofängelse låg, varför det spökar på Nygatan, att Malmö var ledande när det gällde häxprocesser, samt lite tips på hur man förbättrar sitt hembryggda öl för att nämna något.

Nike tyckte att guiden pratade för mycket, hävdade att det skulle varit bättre om det var teater. Kanske inte ett helt oävet tips.