Stockholms Fria

Skolan ingen trygg plats för eleverna

Den onda dagen är ingen trevlig titel på en antologi. Så är det heller ingen trevlig verklighet vi möter i bokens tema, den svenska skolan. Den som arbetarrörelsen en gång trodde skulle bli 'en spjutspets mot framtiden'. Författaren Sven Wernström konstaterade bittert att den förhoppningen infriats, om man betänker att en spjutspets är avsedd att skada det den riktas mot.

Gunilla Molloy står för bokens intressantaste bidrag. Hon har följt högstadieklasser under tre år och konstaterar att 'varken klassrum eller skolkorridorer, omklädningsrum eller matsal är trygga platser för elever'. Molloy kritiserar 'pojknormerna', till exempel att pojkar inte ska läsa böcker, och menar att dessa normer ofta understöds av lärarna. Hon tar också upp myten om det kärleksfulla intresset - sexuella trakasserier mot unga flickor avfärdas med 'det är bara för att han tycker om dig'. Det är samma frågeställning som återfinns i den uppmärksammade filmen Hip hip hora.

Bokens titel syftar på att många elever upplever skoldagen som 'den onda dagen'. Syftet sägs vara att 'visa på tekniker för samtal, reflektion och analys med vars hjälp "den onda dagen" kan göras något mindre ond'.

Men det är just i förslag på lösningar boken brister. Maria Hildefors och Marion Meister föreslår olika metoder för läsövningar och grupparbeten. Säkert trevliga sysselsättningar, men för att åtgärda rättslösheten i skolan krävs nog mer radikala åtgärder än så. Grundproblemet är att svensk skola är ett laglöst land. Barn utsätts för saker som ingen vuxen skulle tolerera. Kanske kommer ingenting att hända förrän de slagna eleverna börjar ta sig själva på allvar, och vägrar skolplikt.

Som det är nu går det åt helvete. Och den 13 april konstaterade Aftonbladet att självmord är den näst vanligaste dödsorsaken bland barn och ungdomar. Bara cancer dödar fler.

Fakta: 

Den onda dagen

Författare: Mats Wahl (redaktör)

Bokförlag: Brombergs

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Snedsteg i Josef Stalins tjänst

I boken Med Stalin som gud beskriver Magnus Utvik sin tid i 1980-talets svenska ultravänster. Som 17-åring lämnar han VPK som han tycker är alldeles för Sovjetvänligt, mesigt och flummigt. Istället ansluter han sig till det som senare skulle bli Kommunistiska partiet i Sverige (KPS) – ett av Sveriges minsta och konstigaste kommunistpartier genom tiderna.

Fria Tidningen

Stalins eget Israel

Det har gjorts en del tänkvärda satirer över Israel/Palestina-konflikten. Till exempel Elisabet Peterzéns bok Ròman från 1976 (kom i nyutgåva på Dejavu förra året), en fiktiv historia som går ut på att västmakterna försöker lösa ”zigenarfrågan” genom att bilda en egen stat för romerna.

Fria Tidningen

Albanienvänsterns sista suck

Nu skäms jag lite över att jag aldrig förlängde min prenumeration på Nya arbetartidningen. Men dels får man så mycket skräp i brevlådan ändå och dels var tidningen så sjukt ful. Jag är verkligen ingen formgivningsexpert men man har ju ändå vissa gränser. Bara en sådan sak som att alla artiklar illustrerades med clip art-bilder. Men nu ska Nya arbetartidningen läggas ner eftersom den inte går ihop ekonomiskt. Just för att sådana som jag som egentligen uppskattade tidningen slutat köpa den.

Fria Tidningen

Antisemiter ger Israel sitt stöd

I år är det 100 år sedan den franske kaptenen Alfred Dreyfus slutligen frikändes från alla anklagelser om landsförräderi. Alfred Dreyfus var helt oskyldig, men hade misstänkliggjorts på grund av sitt judiska ursprung.

Stockholms Fria

Att ta varumärkesfetischen för långt

- Det är insidan som räknas, säger David (Martin Hedman) i sexualupplysningsfilmen Kärlekens språk 2000. Liksom alla ynglingar i filmen är han sockersöt, välkammad och anorektiskt smal. De unga tjejerna är blonda, med tajta midjor, stora bröst och rakade kön.

Stockholms Fria

© 2025 Fria.Nu