Oväntat många festivalfilmer, exempelvis norska Comrade Pedersen och den bioaktuella The Queen, utgör på olika sätt historiska rekonstruktioner och arbetar växelvis med fiktivt material och dokumentära bilder – något som alltid tenderar att angränsa till en omskrivning av historien eller åtminstone pekar på historiens relativitet. En del andra filmer, till exempel brittiska festivalfavoriten Red Road och mexikanska Drama/Mex, lånar dokumentärfilmens skakiga handkamera för att skapa mer verklighet.
Förekomsten av såväl dokumentära bilder som dokumentär estetik inom ramen för filmisk fiktion är ett tydligt uttryck för det eftersträvansvärda i att genom vissa fördelaktiga bilder och ett konventionsbundet men effektivt sätt att berätta, invagga publiken i den falska säkerhet som dokumentärfilmsgreppet medför.

Death of a President är en film som i den meningen sticker ut än mer. Det är en skrämmande väl genomförd låtsasdokumentär som skildrar vad som händer i USA och världen i samband med och efter mordet på George W Bush den 19 oktober 2007. Festivalarrangörerna visar på ett stort mod när de i en stad marterad av såväl självupplevda som medierade minnen av kravaller och polisvåld, visar denna mycket verklighetstrogna film som tar sin början just i de demonstrantkravaller som leder till president Bushs död i Chicago.
Det som emellertid gör denna film än mer intrikat är att den inte bygger på att skildra och förändra vår bild av det förflutna – och den dokumentärt knutna fiktionens farliga närhet till historierevisionism – utan på att redan i dag bevittna skärvor ur en potentiell framtid.
Samtidigt kan man i festivalens dokumentärsektion med den närmast ironiska rubriken Its All True hitta flertalet filmer som inom ramen för dokumentärfilmsgenren ifrågasätter det dokumentäras egenvärde och sanningens relativitet – inte minst i relation till diktaturer. Exempelvis blickar Manufactured Landscapes mot det moderna, allt mer konstgjorda Kina genom att följa konstnären Edward Burtynsky på dennes spaning efter det tillverkade i det OS-rustande Kina och – i en tid då många länder bygger, eller planerar, nya kärnkraftverk – blottlägger otäcka The Battle of Chernobyl unika bilder och skrämmande statistik i stil med att plutoniet i härdsmältans stelnade magma har en halveringstid på 245 000 år.
Gränsen mellan dokumentär och fiktion känns central i Walking to Werner där Linas Phillips besatthet av den tyske filmskaparen Werner Herzog inspirerar honom till en resa under vilken han sakta men säkert förvandlas till en Klaus Kinski-präglad figur som Herzog skulle kunna tänkas göra film om – samtidigt som Phillips håller publiken uppmärksam på det dokumentära greppets essens: att det vi uppfattar som verklighet likväl kan vara iscensatt.