Det finns två huvudsakliga orsaker till att skulden för bombdåden i Madrid omedelbart lades på ETA. Den ena är tradition och en brist på kunskap om dagens ETA. Den andra är en politisk ovilja att sprida den kunskapen.

Frilansjournalisten och författaren José Torres har skrivit om ETA och om den baskiska kampen för självständighet under många år. Han har sitt kontor en knapp kilometer från Atocha-station i Madrid där tågbomberna exploderade för en dryg vecka sedan och var själv på väg till jobbet när det skedde.

- Hotet från ETA har vi spanjorer fått med modersmjölken. Det är inte konstigt att vi instinktivt skyller våldsdåd på dem. Men sanningen är att ETAs tid är förbi. De är sargade av en effektiv klappjakt från regeringen och de har förlorat nästan allt sitt stöd i Baskien. Trots det, eller kanske just därför, skyller man på ETA - som på många sätt är en perfekt syndabock, säger han.

José Torres tankegång är densamma som finns hos en rad forskare och kan koncentreras kring begreppet 'den goda fienden'. Utgångspunkten är att varje samhälle behöver en gemensam fiende, ett hot som håller det samman och som stat och medborgare gemensamt kan mobilisera mot. En yttre kraft som regeringsmakten kan visa sig handlingskraftig mot för att vinna väljarnas stöd.

Mot den bakgrunden framstår ETA som en idealisk fiende. I praktiken är organisationen förmodligen mycket nära sin död, men grymma våldsdåd under lång tid ekar fortfarande i spanjorernas medvetande och känslan av hot lever vidare.

- Att hålla fast vid ETA som samhällets fiende är ungefär som när USA och Västeuropa hade svårt att släppa tanken på att Ryssland inte längre utgjorde något hot. Det fungerar bra, ett tag, säger José Torres.

Nästan omedelbart efter bombdåden i Madrid hävdade ETA-kännare att organisationen omöjligen kunde ligga bakom attentaten. Omfattning, mål och genomförande pekade i en annan riktning. Men i flera dagar talade de för döva öron. Regeringen skyllde på ETA. Folk på gatan skyllde på ETA. Och FNs säkerhetsråd skyllde, enhälligt och närmast omgående, på ETA.

Med facit i hand är det mycket som istället pekar på att terrordåden i Madrid har helt andra motiv än en Baskisk självständighet. Att de är ett straff för Spaniens stöd för kriget mot Irak. De bevis och de gripanden som gjorts pekar mot muslimska terroristgrupperingar.

Inget är slutgiltigt bevisat, men såväl i Spanien som i omvärlden har de flesta nu accepterat att dåden vid Atocha-stationen var ett slags Europas 11 september och att det inte alls har med ETA att göra.

Därmed tvingas också alla de som förhastat och mot bättre vetande pekade ut ETA att krypa till korset. FNs säkerhetsråd har medgivit att man drog en för snabb slutsats baserad på de uppgifter man fick från den spanska regeringen. Media får fundera över hur stora mått av spekulationer man ska tillåta sig. Och i centrum av alltihop lär den avgående spanska regeringen rannsakas för det inträffade.

Det finns nämligen uppgifter som gör gällande att regeringen medvetet vilseledde såväl spanska folket som omvärlden. Att man förstod att ETA knappast hade med saken att göra, men att man försökte förhala den kunskapen till efter förra helgens val.

Anledningen är enkel, men klingar falsk: I ETA-frågan har den avgående regeringen folkets fulla stöd. I inställningen till Irak-kriget och allierandet med USA och Storbritannien har man det inte.

- Bombdåden i Madrid avgjorde valet. Hade det varit ETA som genomfört det hade Aznar och hans regering suttit kvar. När det istället verkade handla om muslimska terrorister vände väljarna på steken och valde en ny regering, säger José Torres.