Forskning och konst möts när laboratorium blir konsthall
Nu byter Manne Siegbahn-laboratoriet på Stockholms universitet skrud. Från att ha varit en plats för forskning kommer lokalen att bli konsthallen Accelerator.
Accelerator kommer att öppna i maj 2019, men redan nu kan man ta del av två verk signerade konstnärsduon Lundahl och Seitl, An Elegy to the Medium of Film och Unknown Cloud on Its Way to Stockholm University. Det sistnämnda bygger på en app genom vilken besökaren vid specifika tidpunkter och platser kan få kontakt med ett okänt elektromagnetiskt moln. Det andra verket är en interaktiv audiovisuell upplevelse som både hyllar filmhistorien och undersöker vårt minne av filmens platser. Minnet spelar en stor roll i utformningen av hela Accelerator-projektet, som vill knyta an till laboratoriets historia. De underjordiska lokalerna kommer att få behålla en del av den ursprungliga interiören och tanken är att det ska byggas upp en slags minnesbank med historier om Manne Siegbahn.
– Jag tycker att det är spännande att de som intresserar sig för Accelerator får med sig vad det här har varit för plats, säger Richard Julin. Och apropå minne så är det anledningen till att Lundahl och Seitl har bjudits in, de arbetar i sina verk alltid på olika vis med idéer om vad minnet är. Vad vi kommer ihåg, hur vi kan trigga olika saker i oss och hur konsten på så sätt uppstår i oss.
An Elegy to the Medium of Film är en resa från film till film där betraktaren identifierar sig med kameran istället för med en karaktär. Delar av upplevelsen äger rum i totalt mörker där ljuden får oss att minnas vad vi nyss sett.
– Det handlar ganska mycket om ljus och mörker, säger konstnären Christer Lundahl. Det krävs ljus för att vi ska kunna se, men vi kan ändå se bilder för vårt inre i mörkret. Det kan ingen riktigt förklara.
Verket har visats på flera platser, men Christer Lundahl tycker att det gamla Siegbahn-laboratoriet är ganska passande, eftersom man har ägnat sig åt att mäta just ljuspartiklar där.
Filmen vill också ställa frågan om människans roll, hon som i dag dokumenterar och skapar historier som en besatt.
– Men var och en av oss kommer att dö, och vad händer då med minnena? Kan man spara upplevelser?
Idén om att ställa ut konst på universitetet grundar sig i det faktum att det sedan 14 år tillbaka finns en curatorutbildning i närbelägna lokaler. Att ha en utställningsplats på universitetet är då förstås idealiskt. Men man har också velat ha en tydlig koppling till hela universitetets verksamhet.
– Tanken är att grupper av forskare möter den konst som ställs ut, förklarar Richard Julin. De diskuterar i grupper, formade utifrån deras kunnande, vad de har varit med om. Sedan delges det som kommer ur de funderingarna till dem som arbetar här och till allmänheten. Det är den enkla, men också unika, grundtanken med projektet.
Richard Julin understryker dock att konsten inte på något sätt ska ”illustrera” forskning.
– Det här ska vara en plats där konst visas som på något sätt har relevans för samtiden. Och där kan man ju börja på en massa platser vad gäller tematik, men i det här fallet så tänkte jag att just minne och platsens minne fick vara utgångspunkten. Men jag tänker mig att beroende på hur de här mötena med forskargrupperna blir så vore det jätteroligt om idéer uppstår där som sedan ger upphov till framtida utställningar.
Fakta
• Manne Siegbahn levde 1886–1978.
• Han mottog Nobelpriset i fysik år 1924.
• Laboratoriet som uppkallats efter honom är under ombyggnad och ska bli utställningshallen Accelerator med invigning 2019. Fram tills dess planeras två evenemang per år att hållas på olika platser på Campus Frescati.
• I höst visas två verk som kan upplevas till och med den 6 oktober. För bokning och tider, se https://acceleratorsu.art