Hans Sjöberg har arbetat inom teatervärlden i många år. För pjäsen Huset vid vägens början är han regissör, men också manusförfattare och skådespelare. Han har just tagit plats framför scenen, där publiken kommer att sitta om lite mindre än en månad, och ger regi samtidigt som han läser sina repliker.

– Nu tar vi det igen, med högre tempo och mer energi! säger Hans Sjöberg.

Teater Kattma startade 2004 och driver projektet Romeo i Rullstol som arbetar för att det en dag ska vara lika självklart med rullstolsburna skådespelare som med gående. I teatergruppen jobbar man både med personer med och utan funktionsvariationer, professionella skådespelare och amatörer. Angela Åquist är en av skådespelarna i Huset vid vägens början, hon har reagerat på hur teaterscenen ser ut i dag.

– Det är alltid folk som inte sitter i rullstol som spelar någon som sitter i rullstol, säger hon.

Den nya föreställningen är en dramakomedi som utspelas i ett hyreshus i Göteborg, där människor med olika bakgrund, drömmar och tankar försöker leva tillsammans. Hans Sjöberg berättar att det inte är ett drama om personer med funktionsvariationer, utan en spegling av samhället och om utmaningarna som följer när man försöker inkludera alla.

– Det är väldigt svårt att skapa ett samhälle som är för alla, och dessutom svårt att gestalta det. Det är tillräckligt komplicerat att skapa ett fungerande hyreshus där alla trivs och mår bra, men det är så viktigt att inte får ge upp. Att använda hyreshuset som en metafor för samhället gör det mer begripligt, säger Hans Sjöberg.

Det är inte bara personer utan funktionsvariationer som ska göra samhället mer tillgängligt, även personer med funktionsvariationer behöver jobba på det. Inger Jonsson-Fredriksson, som varit med i manusarbetet och som även har en roll i pjäsen, tycker att Teater Kattma tar detta ansvar.

– Alla måste hjälpas åt för att förändra samhället. Det tycker jag att vi gör här, säger hon och tycker även att den politiska delen är relevant för att få till en förändring. Enligt henne är det ibland svårt för människor att förstå att någonting är viktigt om det inte är lagstadgat, hon nämner bland annat behovet av ramper in i byggnader.

– Jag tror att man behöver en starkare lag, som gör det självklart att alla kan ta sig in på exempelvis restauranger och affärer utan att behöva bli inburna, säger Inger Jonsson-Fredriksson.

Att förändra samhället och teaterscenen är en utmaning, och enligt Hans Sjöberg kommer det inte att ske automatiskt. Han menar att det behövs nya arbetssätt på teatrarna för att öka representationen bland de som medverkar.

– Att möta nya människor och att aktivt söka sig till nya sammanhang är jätteviktigt. Jag vet ju själv hur det var innan jag hamnade i rullstol, man var väldigt upptagen med sin egen lilla värld och tänkte inte riktigt på att man skulle ha in nya grupper. Att ha förståelse som individ är väldigt viktigt.

I pausen får skådespelaren Kristina Kindberg tips från en av de andra medverkande och de övar repliker tillsammans. Kristina tycker själv att teater är ett bra sätt att nå ut med ett budskap.

– Jag vill verkligen att folk ska lämna vår föreställning med hopp, hopp om livet och värme, säger hon.

Två svarta skärmar rullas fram, en på vardera sida om scenen, och alla gör sig åter redo. Hans Sjöberg slutar att ge regi och tar sin plats bredvid en av skådespelarna på scen.

– Vi kör från när du spiller ut kaffe, tänk på tempot och energin, säger han och genomdraget av Huset vid vägens början är åter igång.

Inför lördagens premiär är Hans Sjöberg förväntansfull, och han hoppas att dramat har positiva effekter på publiken.

– Jag vill göra en magisk och berättande teater som är för alla. Jag vill inte skriva folk på näsan men gärna ge publiken en aha-upplevelse och nya tankegångar. Där tror jag kultur kan göra väldigt mycket, säger han.