När strandskyddet infördes på 1950-talet låg mindre fokus på miljö och biologisk mångfald och desto mer på jämlikhet och demokrati. Alla svenskar – oavsett om man var rik eller fattig, stads- glesbygds- eller öbo – skulle ha samma rätt att utnyttja våra sjö- och havsstränder för friluftsliv. Först när miljöbalken infördes i svensk lag på slutet av 90-talet kom strandskyddsreglerna också att handla om att bevara land- och vattenområden för att de är biologiskt värdefulla. Huvudregeln var och är fortfarande att alla stränder vid hav, sjöar och andra vattendrag i landet inte får bebyggas. Förbudet gäller 100 meter från strandkanten både upp på land och ut i vattnet och kan i särskilda fall utökas till 300 meter.

På senare år har denna huvudregel kommit att ifrågasättas allt mer. Allianspartierna drev igenom en ändring av strandskyddsreglerna redan år 2009 för att utöka möjligheten att bygga strandnära på glesbygden. Kommunerna fick överta ansvaret från länsstyrelserna att pröva ansökningar om att göra undantag från strandskyddet. Möjligheten för kommunerna att hävda landsbygdsutveckling som skäl för att upphäva strandskyddet stärkes också. Men enligt allianspartierna har ändringen inte haft den effekt som man tänkt sig.

– Tanken med ändringen av regelverket var att det skulle bebyggas i fler områden utmed stränder och vattendrag i glesbygden men det resulterade tvärt om i ännu hårdare bedömningar där man klassar även dammar och mindre vattendrag som strandskyddsområden, säger Moderaternas landsbygdspolitiska talesperson Sten Bergheden.

Liknande kritik har lyfts från annat håll. Sveriges kommuner och landsting, Företagarna och Lantbrukarnas riksförbund skrev i en debattartikel i Svenska Dagbladet för några år sedan hur möjligheten för länsstyrelserna att utöka det generella strandskyddet till 300 meter har blivit ett hot mot lokal utveckling. Efter lagändringen 2009 fick länsstyrelserna i uppdrag att se över det utvidgade strandskyddet vilket ledde till att en del beslutade om stora utvidgningar av skyddet längs kuster.

Däribland finns länsstyrelsen i Västra Götaland som beslutade sig för att utvidga det generella strandskyddet i Göteborg och i flera kommuner i bland annat Bohuslän för att värna om natur- och friluftsvärden. Regeringen rev senare upp detta beslut då den menade att besluten rent formellt stred mot lagen. Förra året fattade länsstyrelsen ett nytt beslut som i princip överensstämde med det gamla.

I våras röstade allianspartierna med stöd från Sverigedemokraterna igenom en uppmaning från riksdagen till regeringen att lätta på strandskyddet för att underlätta byggande på landsbygden. Kort därefter beslutade regeringen att ge Naturvårdsverket i uppdrag att se över strandskyddsreglerna. Myndigheten ska enligt uppdraget föreslå åtgärder för att ytterligare främja landsbygdsutvecklingen. Det är i linje med det 22-punktsprogram som regeringen tog fram 2016 för att öka bostadsbyggandet, där nuvarande strandskydd pekas ut som ett hinder.

– I stora delar av Sverige är det svårt både att få lån och tillstånd att bygga bostäder där folk vill bo. Det vill vi ändra på genom en översyn av strandskyddet på utvalda platser i kommuner med gott om stränder, sa bostadsminister Peter Eriksson (MP) i samband med att uppdraget till Naturvårdsverket presenterades i mars i år.

I slutet av augusti ska uppdraget redovisas för regeringen. Allianspartierna hoppas att myndigheten ska föreslå att kommunerna ges större inflytande över strandskyddet, och länsstyrelserna mindre. Men en översyn räcker inte utan det behövs en ordentlig utredning av strandskyddsreglerna, menar Liberalernas bostadspolitiska talesperson Robert Hannah.

– För vår del är vi glada att regeringen beslutat att se över hur lagen följs men i grund och botten behöver vi en ordentlig utredning av hela strandskyddslagen och tillämpningen. Det behöver remitteras så att flera organisationer och myndigheter får komma till tals.

Men det finns de som inte bara menar att strandskyddsreglerna är ett hot mot utvecklingen på lands- och glesbygd. Tidigare i år släppte Stockholms handelskammare en rapport som visade att ett halverat generellt strandskydd, från 100 till 50 meter, kan frigöra mark för 95 000 nya bostäder i Stockholms län.

– För att Stockholmsregionen ska fortsätta vara det ekonomiska dragloket för Sverige måste också bostadsmarknadens funktionssätt förbättras, kommenterar Stockholms handelskammares näringspolitiska expert Daniella Waldfogel.

Liberalerna är tydligt med att trots att man vill öka kommunernas inflytande över strandskyddsbesluten är det viktigt att behålla det generella strandskyddet. Moderaterna och Kristdemokraterna kan dock tänka sig att gå längre än så. Enskilda kristdemokrater har i riksdagen luftat idén om att det generella strandskyddet bör vara 50 meter istället för 100. Moderaterna håller fast vid att det behövs en översyn även av det generella strandskyddet men det pågår en intern diskussion om hur långt man är beredd att gå – en linje som ska beslutas om på partistämman den 12-15 oktober, i Örebro.

– Vi måste hitta ett bättre system för att fler ska kunna bygga i närheten av vatten. Jag är övertygad att om Finland klarar av att gå längre så gör vi det också, säger Sten Bergheden (M).

Hur ser reglerna ut i Finland?

– Där finns det inte något generellt strandskydd. Men exakt om det är där vi landar kan jag inte kommentera nu utan det diskuterar vi inom partiet, vad som är den bästa lösningen för Sverige.

Vänsterpartiets miljöpolitiska talesperson Jens Holm har en helt annan bild av vad den bästa lösningen för Sverige är. Han är oroad över att allt fler röster höjs för att luckra upp strandskyddet.

– Vi vill tvärt om att strandskyddet förbättras snarare än luckras upp. I många kommuner är man väldigt generös med att ge dispenser och jag får känslan av att man viker sig för lätt för de ekonomiska intressena och påtryckningar från särintressen som vill öka exploateringen. Det är inte acceptabelt eftersom det innebär en begränsning av medborgarnas rätt att få tillgång till våra stränder. Ytterst är det en demokratifråga; om alla medborgares rätt att ta del av naturen.

Han var skeptisk redan när den borgerliga alliansen genomförde de nuvarande strandskyddsreglerna 2009. Han håller dock med om att lagändringen inte haft den effekt som det var tänkt, att det skulle öka bostadsbyggandet på lands- och glesbygden. Men istället för att dra slutsatsen att reglerna bör luckras upp ytterligare vill han alltså skärpa reglerna. Han menar att andra faktorer som att skapa jobb, förbättra samhällsservicen och kollektivtrafiken spelar en tyngre roll för att utveckla landsbygden.

– Ändringen har bara lett till större godtycklighet i strandskyddsärendena. Om de borgerliga vill ha hårdare regler får de vara så tydliga att de anger hur mycket reglerna ska luckras upp, om de kan tänka sig ett generellt strandskydd på mindre än 100 meter och vara ärliga med om de vill ha ett strandskydd alls och så kan vi ta en debatt om principfrågan, vad som ska väga tyngst: stora flotta villor eller att alla ska kunna dra nytta av våra sjöar, hav och vattendrag.