Jag vill att du som läser betraktar bilderna här ovanför. De föreställer ledstråk. Ledstråk är till för människor att orientera sig när gator och torg utgör hinder för framkomlighet. Det handlar om tillgänglighet för exempelvis personer med en synskada eller personer som kan behöva ett taktilt hjälpmedel för att ta sig fram i det offentliga rummet.

”Göteborgs Stad ser på tillgängligheten utifrån ett helhetsperspektiv, en stad för alla, med policy och program för dess utformning. Alla ska i så hög utsträckning som möjligt kunna använda ordinarie transporter, bostäder, serviceinrättningar och tjänster.”, står det på kommunens hemsida.

Där hänvisas också till FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning där det bland annat slås fast att samhället ska sörja för att alla på lika villkor ska ha tillgång till den fysiska miljön.

På det hela taget tror jag också att staden har den ambitionen men arbetet för att uppfylla målet går förfärligt långsamt. Det är också så att vägen är lång från beslutsfattare till gatstensläggare som säkert gör så gott de kan.

Jag gav mig av på en liten ledstråkssafari för att undersöka hur det ser ut på marknivå i mina hemtrakter i södra Göteborg. Titta på bilderna igen. Triggervarning för satir nu.

1. Här ser vi en uteservering på Södra vägen en solig dag. Mysigt. Men. Som synes går ledstråket rakt igen stolar och bord och därefter in i kaféets fönster. Hur tänktes det här? En välvillig gissning är att ingången till kaféet, eller om det tidigare har varit något annat, har flyttats. Sedan tänktes det inte mer på det. Kanske ser det bara ut som en trevlig dekoration på trottoaren. En kritisk gissning är att funkispersoner inte förväntas gå på kafé och därför spelar det ingen roll om det finns risk att ramla och slå sig.

2. Ett annat sätt att få människor att snubbla är att avsluta ledstråket med en gatukant. Om personen inte snubblar finns en fin liten gräsplätt vid den livliga Korsvägen att vila på såvida inte personen vill krocka med en annonsskylt.

3. Efter vilan kan personen vilja besöka Universéum och behöver korsa gatan. Visserligen är vägen snirklig över refuger och spårvagnsspår men om bara signalljusstolpen går att finna så kan vederbörande ta sig fram till ett av övergångsställena. Kommer personen från museet, på väg till gräsplätten, via stolpen, så finns på den också ett litet varningsmärke för spårvagn som går att uttyda med ett rejält förstoringsglas.

4. Här är parkeringsplatsen vid södra entrén till Liseberg. En väl tilltagen slutpunkt att vandra fram och tillbaka på såvida personen inte vill försöka ta sig till parkeringsplatsen genom pumpskåp, fjärrvärmrerör, buskage och stolpar.

Min vandring höll sig inom en radie av två kilometer. Hur det ser ut i resten av staden vill en knappt tänka på. Mitt råd till Göteborgs stads beslutsfattare och stadsplanerare är att själva ge sig ut på en ledstråkssafari. En och annan förstår säkerligen att så här kan vi inte ha det.