Vackert om litteraturens värmande kraft
Hyllade serieskaparen Anneli Furmark är tillbaka, denna gång med en berättelse om en kvinna som drabbats av litteraturens kraft.
Med utflugna barn och utan några nära vänner beslutar sig Barbro för att satsa på en relation som betytt något för henne genom åren. Hon bestämmer sig för att ensam resa till norra Norge för att vandra i romanfiguren Albertes fotspår.
Paradoxalt nog känns denna fiktiva gestalt mer verklig och närvarande än de verkliga människor som finns i hennes närhet. Trött på sig själv har hon gjort valet att fly in i böckernas värld där hon får vara ”ingen… eller alla”. Närmast hjärtat håller hon Cora Sandels roman Alberte och Jakob från 1926.
I Sol bland döda klot blandar Furmark berättelsen om Barbro med utsnitt ur Cora Sandels klassiska roman. Det som Barbro känner igen sig i hos romanfiguren Alberte är en känsla av att inte höra hemma, varken i familjehemmet eller i den jantestyrda småstaden Tromsø. Hon förstår Alberte som väljer att springa upp mot fjället för att få perspektiv på livet och för att en liten stund bli fri de trånga gatorna och människornas blickar.
Anneli Furmark skapar intresse för sina karaktärer utan att använda stora gester. Den mest fartfyllda episoden är tågresan norröver, och alla som gjort långresor med tåg vet att den mesta tiden går ut på att stirra ut genom fönstret. Väl på plats i Tromsø väljer hon hotellet och sängen framför nattlivet.
Stillsamheten präglar även Furmarks akvareller som ofta har en underton av ljusblått och grått, vilket understryker den känslomässiga stämningen. Barbros grubblande karaktär förstärks med några enkla drag, en oro som speglas i ögonen, en kroppshållning som ger ett kuvat intryck. Naturen framstår ömsom vacker ömsom hotfull. De tolkade Alberte-avsnitten är gjorda i svartvitt för att bryta av mot ramberättelsen.
Trots det kyliga klimatet tinar Barbro upp så sakteligen. När hon träffar ett annat Cora Sandel-fan börjar hon att släppa ut de känslor som hon länge burit inom sig. Insikten som drabbar henne är att hon kan påverka sitt eget liv och likt Alberte bryta sig fri.
Tidigt i berättelsen undrar Barbro om hennes dragning till litteraturen påverkat hennes relationer. Hon minns att hon tvingade en pojkvän att läsa Cora Sandel och att hans kommentar var: ”Det händer ju inget. Hon är ju bara en sån jävla mespropp… man blir galen på henne som person.”
Böcker är vänner för livet. Många är de som läser och uppskattar Anneli Furmarks böcker. En sol bland döda klot kvalar in bland hennes främsta verk och förhoppningen är att nya läsare hittar fram till hennes särpräglade konstnärskap.
Precis som Barbro tror jag att Anneli Furmark hoppas att fler ska leta sig fram till Cora Sandels trilogi om Alberte. Och jag tror att många som läst En sol bland döda klot blir sugna av den litterära förlagan. Det är så det fungerar med bra böcker, de stimulerar till vidare läsning.