Det har varit mycket Brasilien under året. Efter fotbolls-VM är det återigen dags att fokusera då det nämligen är temaland på årets Bok- och biblioteksmässa i Göteborg. Bokmässan firar i år 30 år och årets program är ett av de mest internationella hittills. Det innehåller bland annat 400 seminarier, av vilka 66 har deltagare från utomnordiska länder.

En hel del av årets gäster kommer från årets temaland.

– Bokmässans besökare får uppleva den brasilianska litteraturen i dess fulla bredd. Hyllade unga romanförfattare, prisade barnboksförfattare, poeter ur olika generationer och några av landets främsta och mest nydanande dramatiker kommer att ge oss en unik bild av var den brasilianska litteraturen står i dag, säger Maria Källsson, mässansvarig för Bokmässan.

Författaren och journalisten Henrik Brandão Jönsson är bosatt i Brasilien och har bland annat uppmärksammats för sin bok Fantasiön, som beskriver ett land ljusår från samba, fotboll och gatuliv – allt det som vanligtvis förknippas med den ”brasilianska dynamiken”.

Under fotbolls-VM var Brandão Jönsson återkommande expert i VM-studion. Men landet är förstås mycket mer än fotboll, betonar han.

– Litteraturen är viktig och berättar om det verkliga landet bortom alla stereotyper, säger han och berättar att hans första brasilianska bok var Gabriela, Cravo e Canela av Jorge Amado, som han köpte under sin första resa till Brasilien år 2000.

– Den är en fantastisk berättelse om livet i kakaohamnen Ilheus i södra Bahia. Annars är det ganska glest med bra författare. För att vara ett så stort land borde Brasilien ha mer att erbjuda.

Bland de författare han uppskattar finns Milton Hautom.

– Jag tycker att Milton Hautoms bok Dois Irmãos borde översättas genast. Jag förstår inte varför ingen har tagit sig an det. Det är hans bästa bok.

För den bredare allmänheten är bestsellerförfattaren Paulo Coelho ett bekant namn inom brasiliansk litteratur. Hans böcker uppskattas ha sålt mer än 100 miljoner exemplar. Men i litterära kretsar är hans anseende lågt. Bland dem med bättre renommé återfinns Michel Laub, Vanessa Bárbara och Daniel Galera. När litteraturtidskriften Granta för två år sedan listade de mest lovande författarna i Brasilien återfanns dessa tre på listan.

Alla introduceras nu på svenska. Laub med Att falla, Bárbara med Salladsnätter och Galera med Med blod i skägget.

Ett annat namn som är förknippat med samtida brasiliansk litteratur är Clarice Lispector. I hennes författarskap går det att räkna till tretton romaner. På svenska är hon aktuell med Blåsa liv, som ges ut av bokförlaget Tranan.

Idéhistorikern och författaren Patricia Lorenzoni hör till dem som fick upp ögonen för den brasilianska litteraturen genom Lispector.

– Hos henne fanns ett språk som kunde hjälpa mig att tänka kring Brasilien, min egen brasilianska historia och livet självt. Dessutom var det bedövande vackert. Lispector tillhörde en familj av ukrainska judar i exil, och inte sällan är ju livets skarpaste skildrare de som befinner sig i dessa positioner, på samma gång innanför som utanför.

Brasilien har med övriga latinamerikanska länder en gemensam historisk referensram i den koloniala erfarenheten, men de olika koloniala projekten skilde sig mycket från varandra, både mellan språkområdena och inom dem, säger Lorenzoni.

– Det är viktigt att inte klumpa ihop ”latinamerikansk litteratur” till något homogent. Det skulle kännas konstigt att tala om ”europeisk litteratur” som en överskådlig enhet, men många kan utan att blinka tala så om ”latinamerikansk litteratur”.

Ser du någon speciell stil eller tradition inom landets litteratur, finns det frågor som ofta återkommer och behandlas?

– Jag tycker mig se hur frågan ”vilka är vi?” ofta ligger i bakgrunden. Och det gör den också på ett påtagligt sätt i mycket akademisk, humanvetenskaplig litteratur. Jag tänker att det finns en territoriell aspekt av det här, ett vidsträckt och glest befolkat inland om vilket det strids och som ännu är underkastat en process av mycket aktiv kolonisering. På ett sätt är Brasilien väldigt ungt.

Fotbolls-VM och nästa års sommar-OS har genererat stor uppmärksamhet kring landet. Bokmässan presenterar Brasilien som ett av de mest framgångsrika tillväxtländerna. Baksidan är stora sociala klyftor. Och det finns fler frågor som är viktiga att lyfta. Patricia Lorenzoni nämner som exempel de hårda konflikterna kring exploatering av odlingsmark, skog, mineralfyndigheter och vattenkraft.

Storgods- och stordriftsintressena har under den gångna mandatperioden haft en mycket stark ställning i parlamentet, en ny och mycket problematisk skogsvårdslag har drivits igenom, en ny gruvlag är på väg och det ligger flera lagförslag som handlar om att försvåra skydd för mark – antingen det handlar om ursprungsfolks rättigheter eller miljöskydd.

– Det pågår en hel rad stora ”utvecklingsprojekt” i framför allt Amazonas-området, med oöverblickbara konsekvenser för lokalbefolkning och miljö, säger Lorenzoni. Den repression som möter dem som gör motstånd har de senaste åren fått folk att börja tala om en återgång till diktaturtidens metoder. För människor på landsbygden handlar det ofta om liv eller död. Genom vår import av brasilianskt kött, sojafoder och biobränsle är vi delaktiga i att skapa en marknad som driver på den här utvecklingen. Vi har därför ett direkt ansvar, men det är mycket sällan rapporter om denna sida av Brasilien når oss.

Att bilden av Brasilien behöver revideras och nyanseras är även Henrik Brandão Jönsson tydlig med:

– Tyvärr är Brasilien fast i sina egna myter, men det beror inte lika mycket på landet självt längre. Det är omvärlden som vill att Brasilien ska vara det där mustiga landet där man kan placera sina egna drömmar om paradiset. Medierna måste gå bakom drömmarna och berätta om verkligheten istället.