Ändringarna som trädde ikraft den 1 januari innebär en utvidgning av diskrimineringslagen jämfört med tidigare. Före årsskiftet omfattade bestämmelsen om aktiva åtgärder endast kön, etnisk tillhörighet och religion eller annan trosuppfattning men gäller nu alltså alla sju diskrimineringsgrunder. De nya reglerna ställer också högre krav på hur företagens och skolornas arbete ska genomföras. Kravet på att ta fram en plan för diskrimineringsarbetet har istället ersatts med ett allmänt krav på att hela arbetet ska dokumenteras.

Seher Yilmaz, som är ordförande för Rättviseförmedlingen, är positiv till ändringarna. Ett problem med både själva lagen och tillämpningen tidigare har varit att vissa diskrimineringsgrunder har värderats högre än andra. Den här ändringen kan förhoppningsvis ändra på det, menar hon.

­– Kön har varit uppvärderat tidigare både i lagen när det gäller aktiva åtgärder men också ute på arbetsplatserna där det mesta diskrimineringsarbetet har handlat om jämställdhet. Nu blir arbetsgivarna medvetna om att de måste arbeta på fler fronter. Jag tror många redan sitter på metoderna och att det bara handlar om att förstå hur de kan tillämpas på fler områden, säger hon.

Men även om ändringen trädde ikraft den 1 januari tror hon att det kommer ta tid innan arbetet har kommit på plats. Hennes tips till arbetsköpare eller skolor är att börja med att fråga sig varför det här arbetet är viktigt:

­– Många missar det och går direkt till att planera hur det ska vara men liksom när det gäller allt strategiskt arbete måste man utgå från nuläget och fråga sig vad som är syftet och vad man vill förändra så man inte börjar med att måla upp en drömbild av hur det ska bli.

En annan förändring i diskrimineringslagen sedan årsskiftet är att företag med mer än tio anställda nu måste göra årliga lönekartläggningar. Det kravet fanns i lagen fram till 2008 då alliansregeringen ändrade lagen så att arbetsköparna endast behöver göra kartläggningar var tredje år. En rapport från fackförbundet Unionen har visat att många blivit sämre på att genomföra kartläggningar efter lagändringen. En tredjedel av företagen har inte gjort någon lönekartläggning alls under de senaste tre åren. Seher Yilmaz hoppas att ändringen ska leda till att fler gör lönekartläggningar.

­– Mycket hinner hända på tre år. Personer som känt sig diskriminerade kanske redan hunnit sluta inom tre år som man kunnat fånga upp tidigare med årliga kartläggningar. Jag tror också att om man gör ett arbete kontinuerligt och systematiskt blir det inte betungande på samma sätt. Annars måste man starta en ny process var tredje år och fråga sig hur man gjorde sist.