I undersökningen har 456 asylsökande från 16 olika kommuner runtom i Sverige fått svara på frågor. De rör alltifrån varför de kom till Sverige, vilken hjälp de har fått av myndigheter och hur deras psykiska hälsa är. Bakom studien står undersökningsföretaget Sweden Research, som gör studier och analyser kring till exempel social hållbarhet och stadsutveckling på uppdrag av myndigheter och kommuner. I det här fallet har undersökningen gjorts på eget initiativ.

­– Egentligen var det bara för att det inte fanns något sådant material. Väldigt många, både inom civilsamhället och inom kommuner och myndigheter planerar nu hur de ska arbeta med asylsökande. Jag upplever att många har begränsade erfarenheter av vad de asylsökande själva vill. Vi ville vidga deras perspektiv genom att tillföra de här rösterna, säger Carlos Rojas, som är grundare och ägare av Sweden research, som tidigare hette Miklo.

Frågorna som de asylsökande har fått svara på rör fyra områden: valet av Sverige, var de vill leva i framtiden, arbete och studier samt hälsa och familj. De flesta svarar att huvudanledningen till att de kom till Sverige är att landet har haft fred länge och för att det är ett bra land för barn att växa upp i. 87 procent svarar att de inte känner till vilken typ av ekonomiskt bistånd som de har rätt till om de får uppehållstillstånd i Sverige.

­– Få kände till det svenska bidragssystemet. Det är intressant eftersom det titt som tätt kommer upp att många asylsökande kommer hit på grund av vår generositet biståndsmässigt, säger Carlos Rojas.

Det finns också en stark ambition bland de asylsökande att ta sig in i det nya samhället, lära sig svenska och skaffa jobb. Tre av fyra svarar att de har gjort upp en plan för hur de ska få ett jobb i framtiden, till exempel genom att ta hjälp av människor de känner, söka på nätet eller att starta eget företag.

Samtidigt pekar studien också ut områden där det finns problem. Många känner en frustration mot att det tar så lång tid att få besked om uppehållstillstånd. En fjärdedel är besvikna på hur det blev i Sverige. I främsta hand handlar det då om personer som vill återförenas med sin familj i Sverige, vilket har försvårats med de nya asylreglerna.

­– Många kom hit i tron att de kommer kunna återförenas med sin familj och när de sedan har rest hit och sökt asyl får de reda på att det har förändrats. En del säger rakt ut: hur ska de kunna älska det här landet om de inte ges möjlighet att ta hit sin familj? Många uttrycker tydligt att relationen till Sverige skadas av att systemet inte fungerar så bra, säger Carlos Rojas.

30 procent av de asylsökande upplever också att de har blivit dåligt behandlade av personal på asylboendena. Enligt Carlos Rojas uppgav många under intervjustudien att de inte vågade klaga på asylboendena för att de då riskerar att blir hotade av personalen. En kvinna berättade att två okända män hade flyttat in på hennes rum utan att hon hade fått veta det, så hon gick till personalen och klagade. Då fick hon till svar att, om det inte passar, så får hon sova på gatan.

Var femte person av de asylsökande uppger också att de har utsatts för rasism.

­– I vissa fall är det helt galna grejer, som att någon på gatan slänger något på en som är på väg till förskolan med sitt barn. Men det kan också vara saker i mindre skala, att de till exempel frågar folk på gatan om vägen som inte svarar på tilltal.

Studien visar också att var tredje person skulle vilja ha psykologisk hjälp. I djupintervjuerna framgår att det ofta är situationen i Sverige som de vill prata om.

­– Generellt tänker många att asylsökande är traumatiserade på grund av krig men många upplever mer en sorg över att de till exempel inte har något hem att återvända till för att det har bombats. Framförallt är det situationen i Sverige de vill prata med en psykolog om. Den svåra sysslolösheten, begränsningarna och osäkerheten för framtiden.

Slutrapporten presenterades i går, torsdag. Carlos Rojas hoppas nu att rapporten kan användas som underlag för kommuner, myndigheter och organisationer som arbetar med asylsökande.

­– Det finns en vana på svenska myndigheter att beslut tas utan att man lyssnar på invånarna. I det här fallet handlar det också om en språkmässig kompetens som inte har funnits ute i kommunerna och på myndigheterna. Jag hoppas att de använder rapporten.