­– Men de har ingen uppfattning om vilken tid vi lägger på det och varför vi gör det. Det är rena terapin att vara här. Att vakna bland suset av alla träden, det är väl använd tid, säger hon.

Annette Fredin är från Trelleborg jobbar till vardags som samordnare på studieförbundet ABF. Hon besökte Foteviken första gången 2002.

– Första kvällen jag kom ner var jag helt tagen. Alla pratade med oss och de lagade mat vid öppna eldar. När jag kom tillbaka två veckor senare hade folk byggt ramper så att jag kom fram överallt med rullstolen.

En stor del av tiden i byn ägnas åt att arbeta tillsammans med andra. Att bygga lerhus, laga mat och att arbeta med olika hantverk. Under åren har Annette Fredin lärt sig broderi, sömnad, nålbindning och smide. Engagemanget tycker hon skapar tankar om hållbarhet och återbruk.

– Vi lever i ett slit-och-släng samhälle. Att laga, lappa och färga om var en del av livet. Att göra plagg och saker själv kan ge en förståelse för vad som ligger bakom föremål i form av arbetstid och resurser.

Fotevikens museum är ett friluftsmuseum som visar hur livet kan ha varit i en stad under sen vikingatid och tidig medeltid. Ett tjugotal byggnader har rekonstruerats på området utifrån arkeologiska fynd på platsen. Varje sommar får museet liv genom medlemmar i museets byalag och reenactare från andra delar av världen.

– Wow det här kör vi, kände Anneli Eklöv första gången hon besökte Foteviken.

– Vi började som så kallade trälar, en sorts lärling och fick låna kläder av museet. Desto mer man lär sig och kan fixa sin egen utrustning stiger man i hierarkin och kan bli fri. När du har en ordentlig kniv, servis, särk och finkläder är du redo att bli fri.

Anneli Eklöv är aktiv medlem i Fotevikens byalag sedan 2002 och har tillsammans med sin familj en tomt som hon ansvarar för på friluftsmuseet. Rollspelet i vikingabyn sker under turistsäsongen, vid marknader och när museet är öppet för besökare.

­– Det bästa med att vara viking är att släppa all stress. Det är inga måsten. Vikingar har ett speciellt lynne, man gillar friluftsliv och är praktiker och de flesta är lite egna.

Emma Johansson besöker
Fotevikens museum i vikingakläder under vikingamarknaden. Hon är gårdsbrukare och naturguide på Kulturens
Östarp, ett friluftsmuseum som återskapar gamla odlingsföljder och håller gamla lantraser från 1850-tal. Hon har hållt på med reenactment i tio år och gifte sig på ett vikingabröllop på Foteviken.

­– Jag är intresserad av hållbarhetstanken. Jag har studerat både humanekologi och antropologi. Vi har en distans idag till mycket som är grundläggande kunskaper. Hur många skulle till exempel klara sig genom att odla själva idag?

Vikingareenactment tycker hon kombinerar både friluftsliv, historieintresse, självhushållstänk och hantverk.

– Och så är det trevliga jordnära människor som är lätta att umgås med, säger hon.