Såg lipandes på när Anna Carlstedt, ordförande för svenska Röda korset, höll sitt tal på Vänsterpartiets kongress. Kanske undrar man vad hon gjorde där? Kanske frågar sig någon om det är förenligt med den opartiskhet som Röda korset värnar om, att hålla tal vid ett politiskt partis kongress. Det är väl värt att fundera över varför hon håller ett tal här och omöjligen kan befinna sig på något annat partis kongress.

Anledningen till att Anna Carlstedt talar på Vänsterpartiets kongress är inte nödvändigtvis att hon skriver under på strävanden efter kapitalismens avskaffande och den socialistiska samhällsomvandlingen som uttrycks i V:s partiprogram. Skälen är mycket enklare än så och återfinns i hennes tal, som tål att upprepas:

”Röda korset är väldigt måna om vår neutralitet och vår opartiskhet. Men det är också så att i våra grundprinciper så står ordet humanitet överst. Vi bråkar bara om det vi alla har kommit överens om. Vi bråkar om Genèvekonventionerna. Vi bråkar med EU:s länder om att ni har skrivit under här. Vi har kommit överens om asylrätten: Den som är förföljd har rätt att söka och få asyl. Men de flesta av EU:s länder bryr sig inte om det utan säger att för oss så vore noll flyktingar lagom att ta emot. Och då undrar jag, på vilket sätt hjälps man åt med allt det man kom överens om efter andra världskriget? Och om vi går till hemmaplan. De nya lagförslagen om tillfälliga uppehållstillstånd. Lagförslag som i stort sett gör det omöjligt med familjeåterförening. De krav som vi har infört på giltiga id-handlingar. Hur många tror ni det är som har lyckats ta sig ifrån en iskall grushög – det som var deras hem tidigare – har kunnat få med sig sina id-handlingar och kunnat behålla dem under hela flyktvägen. Röda korset förstår inte riktigt, hur de nya lagförslagen rimmar med asylrätten. Med Genèvekonventionerna. Med de mänskliga rättigheterna.”

När alla de andra riksdagspartierna bråkar om hur långt de ska våga gå i att inskränka ”det vi alla har kommit överens om” utan att förlora ansiktet för all framtid, finns det då någon annan partikongress som en försvarare av mänskliga rättigheter med gott samvete kan besöka, än denna? Ända sedan Sverigedemokraterna kom in i riksdagen så har de övriga partierna öppet deklarerat att de tänker hålla högerpopulistiska partier på armlängds avstånd. Men tiden då dessa partier kunde slå sig för bröstet i detta avseende är förbi, i och med den senaste tidens invandringsfientliga politik från alla dessa partier.

Detta illustrerades inte minst i en debatt i Aktuellt mellan migrationsminister Morgan Johansson och Moderaternas migrationspolitiske talesperson Johan Forssell den 27/4. Forsell kritiserar regeringen för att den inte redan under fjolåret följde Moderaternas råd och helt och hållet stängde gränserna för asylsökande. Migrationsministern svarar då att detta är något som ”ett oppositionsparti kan förespråka”, men att det ”inte är förenligt med EU-rätten” och att det inte är realistiskt för en regering att kunna genomföra detta.

Migrationsminister Morgan Johansson hade kunnat stå upp emot högerns moraliska förfall och säga att stänga gränserna helt och hållet vore moraliskt vedervärdigt under vår tids största flyktingkatastrof sedan andra världskriget. Istället svamlar han något obegripligt om att stänga gränserna helt och hållet vore orealistiskt och omöjligt att genomföra.

Så vad är det för poäng Morgan Johansson vill göra? Vill han försvara internationell rätt? Nog strider de av Anna Carlstedt nämnda lagförslagen – som tagits fram av regeringen – mot internationell asylrätt. Likaså hur regeringen ersatt svenskt bistånd med stöd till en alltmer auktoritär turkisk regering som, till direkt svar på det stöd som Sverige och övriga EU-länder ger den för att hålla borta flyktingar från EU:s gränser, skjuter ihjäl syriska flyktingar vid gränsen. Så oerhört lätt väger internationell rätt för Morgan Johanssons regering. Nej, det kan knappast vara migrationsministerns innersta mening. Allt migrationsministern tycks vara intresserad av är att vinna politiska poänger genom att framställa Socialdemokraterna som ett ”ansvarsfullt” och ”regeringsdugligt” parti enligt den själlösa och absurda vokabulären i svensk politik.

Debatten påminner om hur republikanska presidentkandidater i USA debatterat det mer eller mindre ”realistiska” i att stänga ute muslimer och bygga murar mot den mexikanska gränsen eller deportera tusentals flyktingar. Även här kretsar debatten kring huruvida allt detta är realistiskt, huruvida det är genomförbart eller inte och i så fall på vilket sätt man bäst går till väga för att förstöra människors liv. Och går det inte att genomföra, då är det inte förslagen i sig det är fel på, bara genomförbarheten. Den svenska migrationspolitiken har nu sjunkit till en liknande nivå. Om bara migrationsministern slapp ta minsta hänsyn till internationella rättigheter för människor på flykt, skulle han då gladeligen stänga gränserna och hålla dem alla borta från Sverige?

Det finns ett rasistiskt parti i riksdagen, medan de andra nu tävlar om att bedriva en i allra högsta grad invandringsfientlig migrationspolitik. Med ett undantag. Därför talar den svenska ordföranden för världens största katastroforganisation på Vänsterpartiets kongress. Ett faktum som tragiskt nog säger mer om övriga riksdagspartiers moraliska förfall.