• I det som brukar beskrivas som världens största demokrati sitter kvinnor endast på drygt tolv procent av platserna i parlamentet.
Fria Tidningen

Kvinnorna halkar efter i snabbväxande Indien

Indiens ekonomi har på senare år vuxit snabbt, men utvecklingen har inte lett till något genombrott för landets kvinnor. I en ny FN-rapport om den bristande jämställdheten i världen rankas Indien mycket lågt, efter de båda mindre utvecklade grannländerna Pakistan och Bangladesh.

För Indiens kvinnor, som utgör nästan hälften av landets 1,25 miljarder invånare som är kvinnor är det fortfarande långt kvar till jämställdhet när det gäller politisk representation, ekonomi, utbildning och tillgång till bra sjukvård. Det framgår tydligt i den senaste upplagan av FN:s utvecklingsorgan UNDP:s rapport om mänsklig utveckling. I dess index över världens mest ojämställda länder hamnar Indien på plats 130 av 155 jämförda länder. Indien ligger därmed efter de flesta andra länder i Asien, inklusive grannländerna Bangladesh och Pakistan som hamnar på plats 111 respektive plats 121. 

Särskilt illa står det till i Indien när det gäller kvinnors politiska representation. I det som brukar beskrivas som världens största demokrati sitter kvinnor endast på drygt tolv procent av platserna i parlamentet. I både Pakistan och Bangladesh är siffran 20 procent, medan den ligger på drygt 27 procent i det krigsdrabbade Afghanistan. Även några av världens fattigaste länder – som Tanzania, Zimbabwe, Rwanda, Uganda och Moçambique ligger klart före Indien – i dessa länder är över en tredjedel av parlamentsledamöterna kvinnor. 

I Indien är siffrorna för mödradödligheten bland de högsta i världen. Här dör 190 kvinnor per 100 000 födslar, vilket är mer än i både Pakistan och Bangladesh. När det gäller kvinnors deltagande på arbetsmarknaden är siffran för Indien 27 procent, vilket kan jämföras med 57 procent i grannlandet Bangladesh. 

Att Indien rankas så lågt förvånar dock inte de aktivister som menar att det råder ett stort motstånd mot förändringar i det patriarkala indiska samhället.

– Även om jämställdhetsfrågan diskuteras mer i Indien nu så har inte detta lett till några ökade kvinnosatsningar i olika sektorer. Det beror på den fortsatta diskrimineringen och på ineffektiva lagar och riktlinjer, säger Ranjana Kumari, chef för Centret för social forskning. 

Hon påpekar att den viktigaste lagen för att öka kvinnors representation, en lag som föreskriver att var tredje plats i parlamentet ska reserveras för kvinnor, godkändes av det indiska underhuset redan 2010. Sedan dess har dock lagen inte blivit godkänd av överhuset, på grund av att partierna inte har kunnat enas i frågan. 

– Att lagen inte har antagits har allvarligt begränsat kvinnors möjligheter till politiskt deltagande, säger Ranjana Kumari. 

Kvinnliga politiker menar att processen för att välja ut politiska kandidater ofta kännetecknas av fördomar. Många män uppges anse att kvinnliga kandidater inte har det som krävs för att bli lyckade politiker. Enligt en högt uppsatt indisk kvinnlig politiker, som inte vill bli citerad med namn, tvingas kvinnor arbeta dubbelt så hårt som männen för att komma någonstans inom politiken. 

Samtidigt påpekar experter att principen om jämställdhet mellan könen är fastslagen i den indiska konstitutionen samtidigt som många utvecklingssatsningar syftar till att stärka kvinnornas situation. 

– Det handlar om målsättningar som inte bara är önskvärda, utan också avgörande för att det ska gå att uppnå andra av FN:s utvecklingsmål, säger Abha Khatri, som tidigare var professor i statsvetenskap vid Delhis universitet. 

Den indiska ekonomin – som är den tredje största i Asien – har fortsatt att växa, samtidigt som andelen kvinnor på arbetsmarknaden istället har sjunkit. År 1990 utgjorde kvinnor 35 procent av arbetsmarknaden jämfört med 27 procent år 2013. Internationella arbetsorganisationen ILO har i en rapport påpekat att många indiska kvinnor endast lyckas få jobb inom den informella sektorn, som kännetecknas av låga löner och brist på rättigheter. 

Över 60 procent av kvinnorna som bor i städer arbetar inom den informella sektorn, de flesta som hembiträden, städare eller gatuförsäljare. En statlig undersökning som genomfördes 2011 visade att nästan hälften av de kvinnor i städerna som har en fast lön saknade sociala skyddsnät, medan hela 58 procent inte hade några skrivna avtal med sina arbetsköpare. 

En rapport från McKinsey global institute har visat att den indiska ekonomin skulle förstärkas mycket kraftfullt om arbetsmarknaden skulle förbättras för de indiska kvinnorna. Och vissa insatser har gjorts från den indiska regeringen för att minska bristen på jämställdhet, bland annat för att öka andelen kvinnor inom landets poliskår. En annan satsning syftar till att minska de könsselektiva aborterna i hundra distrikt i landet där fördelningen födda pojkar jämfört med flickor är särskilt skev. Indien är ett av de länder i världen där detta problem är särskilt utbrett.

I regionerna Daman och Diu går det 618 flickor på 1 000 pojkar. 

Ranjana Kumari menar att det krävs en förändrad inställning bland både politiker och allmänhet om bristen på jämställdhet ska kunna tacklas. 

– Nyckelfrågan handlar om resurser. Vi behöver en budget som eftersträvar jämställdhet där pengarna fördelas och går till att uppfylla dessa målsättningar, säger Ranjana Kumari. 

Fakta: 

Världens största demokrati:

Officiellt namn: Bharatiya Ganarajya/Republiken Indien

Huvudstad: New Delhi

Statsskick: Förbundsrepublik

Statschef: President Pranab Mukherjee

Regeringschef: Premiärminister Narendra Modi

BNP-tillväxt: 7,4 procent

Total BNP: 2 066 900

Indien brukar kallas världens största demokrati, med över en miljard invånare.

Landet är ett av världens till ytan största länder: från norr till söder är avståndet omkring 320 mil och från öster till väster cirka 300 mil. Indien har Asiens tredje största ekonomi, efter Kina och Japan, med en växande industri- och tjänstesektor, men en stor del av den indiska befolkningen lever fortfarande i extrem fattigdom, 22 procent av befolkningen år 2015.

Landet har ett uråldrigt kastsystem som – även om det sakta håller på att luckras upp och formellt är avskaffat – fortfarande bestämmer indiers sociala, politiska och yrkesmässiga tillhörighet.

Mänskliga rättigheter:

Det råder fortfarande straffrihet för myndigheter och andra icke-statliga aktörer för övergrepp mot de mänskliga rättigheterna. Trots flera rättsliga reformer och ny progressiv rättslig praxis misslyckas statliga myndigheter med att förebygga brott och begår ibland själva brott mot indiska medborgare.

Godtyckliga arresteringar och utomrättsliga avrättningar leder sällan till att de skyldiga lagförs. Beväpnade maoistgrupper som verkar i flera regioner i nordöstra och centrala Indien har dödat och skadat många ur lokalbefolkningen men också många muslimer och personer som tillhör folkgruppen adivasi.

Våld mot kvinnor är fortfarande utbrett och myndigheterna har inte infört nya lagar som rör brott mot kvinnor vilket utlovades år 2013. Till exempel ses våldtäkt inom äktenskapet inte som ett brott.

Källor: UI:s Landguide, Amnesty Internationals årsrapport 2015, UNDP:s The Millenium Development Goals Report 2010-2015

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Strejk, statistik och Sägifrån – detta gör facken på 8 mars

8 mars

Mens på arbetsplatsen, en kampanj mot Moderaterna samt en kvinnostrejk mot patriarkatet. Facken må ha olika syn på de viktigaste frågorna och bästa metoderna för feministisk kamp – men de som Fria pratat med är överens om att kampen behövs. Inte minst för att hålla liv i Metoo-rörelsen.

Fria Tidningen

Detta gör Syndikalisterna SAC på 8 mars

8 mars

Fria har pratat med de största facken och frågat vilken som är deras viktigaste fråga att jobba med, vilket ansvar de har och hur de aktivt arbetar med Metoo.

Fria Tidningen

Detta gör fackförbundet Vision på 8 mars

8 mars

Fria har pratat med de största facken och frågat vilken som är deras viktigaste fråga att jobba med, vilket ansvar de har och hur de aktivt arbetar med Metoo.

Fria Tidningen

Detta gör fackförbundet Handels på 8 mars

8 mars

Fria har pratat med de största facken och frågat vilken som är deras viktigaste fråga att jobba med, vilket ansvar de har och hur de aktivt arbetar med Metoo.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu