”Muhammed” är en skildring av profeten ur ett extremt shiamuslimskt perspektiv, vilket blåser upp konflikten mellan shia- och sunnimuslimer och förstärker de motsättningar som finns mellan islam och andra religiösa grupper; särskilt judar som svartmålas i filmen. De skildras som terrorister, vilka gång på gång planerar terrorattacker mot profeten. Judarna framställs som islams huvudfiende.

De som ligger bakom denna statliga propagandafilm missbrukar filmkonsten och festivalens arena för att sprida sitt fundamentalistiska politiska budskap.

Filmen försöker övertala känslomässigt omogna ungdomar att offra sig för ”Guds skull”. Är detta något att eftersträva? Med tanke på att Göteborg har blivit en av Sveriges viktigaste rekryteringsbaser för IS-krigare, är det rimligt att visa filmen här?

Att filmen är med i årets festival visar att festivalledningen inte tar dagens situation i Iran på allvar, inte vet vad som just nu sker i vårt nya hemland (Sverige) eller vilka konsekvenser visningen av denna propagandafilm kan få.

Vi vill starkt poängtera att vi respekterar yttrandefrihet för alla medborgare och lägger stor vikt vid den särskilt inom konst och kultur. Vi som lever i exil i Sverige är offer för den bristande respekten för yttrandefrihet som råder i våra hemländer.

Den respekt vi har för yttrandefriheten gäller emellertid inte statlig propaganda för en barbarisk terrorregim som har fördömts av FN:s Råd för mänskliga rättigheter under fyra decennier för att den kränker mänskliga rättigheter.

Enligt rapporter från oberoende internationella organisationer har under år 2015 totalt 2 000 personer avrättats av den här regimen i Iran.

Vi är inte emot visningar av iranska filmer som är gjorda av oberoende filmare. Vi är inte heller mot filmatiseringen av någon religion, men är vi emot filmatiseringen av religioner i politiska syften.

”Muhammed” är en påkostad produktion, den har kostat minst 30 miljoner US-dollar att göra. Detta i ett läge när miljontals iranier levde under fattigdomsgränsen och landet var utsatt för ekonomiska sanktioner.

Dessutom befinner sig ”iransk filmindustri” i sönderfall. Av de 1 200 städer som finns i Iran, är det enbart 62 som har biografer. Runt 40 miljoner av iranierna saknar tillgång till biografer.

Det råder total censur för oliktänkande och progressiva röster i Iran och regimen har fullständig kontroll över filmindustrin och filmarbetarna.

Vi säger nej till visning av denna statliga film, producerad av en stat som hittills har avrättat fyra filmarbetare och som har tvingat många filmarbetare i landsflykt. Flera filmare är antingen förbjudna att arbeta eller sitter i fängelse. Just nu medan vi skriver det här brevet, fick vi besked om att regimen har dömt filmaren Kayvan Karimi till sex års fängelse och 243 piskrapp.

Nej, vi har inte respekt för en sådan barbarisk regims ”yttrandefrihet”.

Göteborg Filmfestival bör ta sitt ansvar och avstå från den här statliga propagandafilmen i sin arena.