Under förra året sökte över 160 000 flyktingar och migranter asyl i Sverige och mer än en tredjedel av dem beräknas vara kvinnor och flickor. De löper oftast större risk att utsättas för våld och övergrepp under flykten. Under hösten slog FN:s flyktingorgan UNHCR larm efter att det kommit in många rapporter om att sexuella övergrepp begås mot många kvinnor och flickor som befinner sig på flykt inom Europa.

– Genom vittnesmål och rapporter har vi fått kännedom om att det har förekommit att barn betalar smugglare med så kallat ”överlevnadssex” för att kunna fortsätta sin resa, antingen för att de har slut på pengar eller för att de har blivit rånade, säger Melissa Fleming, talesperson för UNHCR i ett uttalande.

Mest utsatta är kvinnor och barn på mottagningscentraler eller på platser där många flyktingar och migranter samlas som till exempel i parker och på tåg- och busstationer. UNHCR uppmanar därför de nationella myndigheterna att vidta åtgärder för att garantera tryggheten för kvinnor och flickor som befinner sig på flykt inom Europa.

Jeanne Masimango har erfarenhet av att arbeta med afrikanska kvinnor som har utsatts för våld och sexuella övergrepp både före, under och efter flykten till Sverige. Hon är ordförande i föreningen Asov Stockholm som arbetar både med att sprida information om jämställdhet och sexuella rättigheter och att på olika sätt försöka förebygga våld mot kvinnor. Bland annat åker föreningens volontärer hem till folk och informerar om sexuell- och reproduktiv hälsa och rättigheter, sexuellt våld, våld i nära relationer och jämställdhet. Det gör att de kan fånga in många kvinnor som har utsatts för övergrepp eller fortfarande utsätts för våld i en nära relation, som inte har vetat vart de ska vända sig tidigare eller inte velat söka hjälp.

– Att komma hem till någon kan göra att hon öppnar sig och berättar. Man slappnar av mer, säger Jeanne Masimango.

Hon minns en kvinna som berättade att hon tagit hjälp av en människosmugglare som visade henne de färdiga resehandlingarna och sa att hon fick dem på ett villkor: att hon hade sex med honom.

– Först var kvinnan på väg ut därifrån men det slutade med att hon vände tillbaka. Det fanns inget annat alternativ. Och oftast träffar kvinnorna smugglare i varje land som de passerar. Flyr man som ensam kvinna är man väldigt utsatt, säger Jeanne Masimango.

Hon är bekymrad över larmet att många kvinnor och barn utsätts för sexuellt våld under flykten i Europa men tycker att det är bra att frågan uppmärksammas av UNHCR. Det är ett problem som har funnits länge.

Ett annat problem som inte har uppmärksammats är att många kvinnor även utnyttjas när de har kommit fram till Sverige och har sökt asyl. Många tvingas till utbytesprostitution, säger Jeanne Masimango.

– För många som kommit hit tar det inte slut utan de fortsätter att utnyttjas. De måste ha någonstans att bo och många erbjuder bostad mot sex, berättar hon.

Men det är inte alltid det är lika uppenbart från början att de utnyttjas, säger Victoria Akpotu som är volontär på Asov Stockholm. Många bemöter dem först med vänlighet och kanske ger förhoppningar om att det i framtiden kan bli aktuellt att gifta sig och skaffa familj.

– Och så hamnar de hos någon som utnyttjar dem sexuellt. Myndigheterna har ingen koll på det. Det är inte kvinnor som hamnar på Malmskillnadsgatan utan det sker i tysthet, säger Victoria Akpotu.

Samma bild ger Zozan Inci, som är ordförande för Riksorganisationen för kvinno- och tjejjourer i Sverige, Roks. Hon säger att det är jätteviktigt att myndigheterna snabbt etablerar en kontakt med kvinnor som har utsatts för övergrepp före eller under flykten till Sverige. Dels för att de är i stort behov av att få hjälp att hantera sitt trauma men också för att det finns en stor risk att de fortsätter att utnyttjas i Sverige.

– Många har blivit utsatta för våld i många år och risken finns att de hamnar i en relation här där de utnyttjas sexuellt för att de är kvinnor och ensamma. Många kommer också från samhällen där de kanske inte är vana vid att vara självständiga och söker sig till relationer med män som de kanske inte känner helt.

Migrationsverket, polisen och socialtjänsten har ett stort ansvar för att hjälpa de kvinnorna, säger Zozan Inci. Hon upplever att myndigheterna gör ett bra jobb och försöker hjälpa så många som möjligt men att de behöver mer kunskap vad gäller den här målgruppen.

– Man behöver införa team som består av ett antal personer som specialiseras inom området, både inom socialtjänsten och inom polisen. Kunskap är viktigt, säger hon.

Hon tycker också att regeringen måste börja prata mer om kvinnor på flykt och deras ökade risk att utsättas för våld och sexuella övergrepp. I mitten av oktober skickade hon ett öppet brev till statsminister Stefan Löfven (S) där hon kritiserade att inte en enda av tio seminariepunkter under regeringens nationella konferens, Sverige tillsammans, handlade om kvinnors situation.

– Det är viktigt att vi kommer ihåg att även om det är en mindre procentandel kvinnor som kommer hit betyder det inte att vi kan försumma dem. De har lika mycket, om inte större, behov av bearbetning av trauman och all typ av hjälp som man kan få. Det är viktigt att erbjuda skydd omgående och se till att bemöta ensamma kvinnor på ett bra sätt, tänka på möjligheten att de blivit utsatta för sexuella övergrepp och se till att de placeras på trygga ställen.

Både Jeanne Masimango och Victoria Akpotu, på Asov Stockholm, säger att det är svårt att säga vad man kan göra konkret för att hindra att kvinnor utsätts för övergrepp innan och efter de har sökt asyl i Sverige. I många fall handlar det om kvinnor som fortfarande befinner sig mitt i asylprocessen och som kanske redan har fått första avslaget. Eftersom de drabbade kvinnorna är i en beroendeställning till Migrationsverket och andra svenska myndigheter är det svårt att skapa tillit, menar de. Victoria Akpotu poängterar också att afrikanska kvinnor redan är en grupp som är väldigt osynliggjord i samhället. Därför är det svårt att få någon att reagera på problemet.

– På det sättet är det en väldigt komplex fråga, säger Jeanne Masimango. Var börjar man?