”För var dag blir det värre.” Jag hade en gång en kollega som började varje arbetsdag med att rita en eländig gubbe som uttryckte denna pessimistiska syn på tillvaron i en pratbubbla. Med en blick över axeln på 2015 och en blick framåt på 2016 är det förledande lätt att hålla med honom.

Hur ska det gå? Hur ska det gå? En hel del talar om den kommande apokalypsen som vore den ett oundvikligt faktum. De blir kränkta när jag säger apkalops.

Att bli uppgiven och förbannad är lätt:

När klimatförnekare överbevisade av en enig forskarkår säger ”jag tycker ändå”.

När vi tänker på skräckscenariet att Donald Trump faktiskt skulle kunna bli president i USA.

När enögda ekonomer använder världstragedin med människor på flykt till att försöka rasera kollektivavtalsmodellen för att därmed sänka alla redan lågavlönades löner, så att de som redan har mycket ska få mer.

När våld, dumhet och odlad okunskap härjar fritt och förslavar människor, framförallt kvinnor.

När parlamentarikerna skjuter från höften och stiftar lagar efter aktuellt opinionstryck.

MEN: Som sociala och politiska varelser har vi möjlighet att åtminstone försöka bedöma och styra utvecklingen. I dag odlas en deterministisk syn att såväl ekonomi som teknik är företeelser liknande naturkrafter som vi är offer för. Dumheter.

Låt oss stoppa upp determinismen på ett lämpligt ställe. Klart det går att göra något åt. Det är ju själva vitsen med att vara människa. Journalistik är ett av många redskap för att bekämpa den destruktiva dumhet som är granne med ondskan. Jag kan höra invändningen:

– Men i dag vill ju nästan ingen betala för journalistiken som alla vill tjäna pengar på.

Så är det, men så behöver det inte vara.

Samhället behöver mediepolitik, inte för att vi suktar efter statlig styrning utan för att mediemakt och makt över informationen är den makt som har högst densitet. Vi har närliggande exempel på hur mediemakt används till att uppnå politisk makt som används till att lagstifta så att mediemakten stärks. Så byggs en totalitär stat.

Journalistik kan till exempel användas till att analysera vad Donald Trump säger om kvinnor och folk som inte är lika skära i skinnet som han, istället för att framställa honom som en slagfärdig one liner-gubbe.

Nu pågår en medieutredning. Nog kunde vi önskat oss en bredare utredning med journalister bland utredarna eller åtminstone i en referensgrupp. Men utredningen ger oss tillfälle att haka på debatten och påverka utgången. Hur ska vi skapa förutsättningar för en journalistik på medborgarnas uppdrag som har förutsättning för att utföra sitt uppdrag i demokratin? Jag anser bland annat att de pengar vi gemensamt är villiga att satsa, borde användas till att stimulera nya ägare och nya ägarformer för de medier som innehåller journalistik.

Medan vi väntar på att sätta tänderna i den apkalops som 2016 serverar tar jag fram Wolf Biermans gamla sång som tröstnapp:

”Nej, låt sig ej förskräckas, i denna skräckens tid. Dom hoppas ju på detta, att innan kampen börjat, vi gett oss utan strid”