En kär vän bor och arbetar sedan länge i Kalifornien. Jag bor och arbetar också på västkusten men i Sverige. Av förklarliga skäl ses vi inte så ofta men träffas då och då via Skype.

Våra samtal har i stort sett följt samma agenda genom åren: Hur vi och våra nära och kära har det och vår oro över journalistikens villkor (vi är i samma bransch).

Agendan har förändrats lite på sistone. Vi talar om hur vi och våra nära och kära har det, sjukvård, vår oro över journalistikens villkor och demokratins framtid.

Min vän har brutit en nackkota, men läkt ihop efter månader sittande i en ställning och sedan drabbats av cancer och tillfrisknat.

Jag har fått ryggraden ombyggd och kan knata omkring på mina två ben igen.

Hon hade tack och lov en sjukförsäkrng. Den kostar i och för sig cirka 9 000 kronor i månaden och självrisken är på 65 000 omräknat till svenska kronor. Bara själva sjuksängen exklusive vård och mat kostade hisnande många tusen dollar.

Det jag har fått betala för min sjukvård ur egen ficka rör sig högst om ett par tusen. Jag har inte behövt oroa mig över att kanske vara tvungen att sälja huset och gå i konkurs.

Sjukvården som tagit hand om min vän är privatiserad ner till minsta detalj. Jag har tagits om hand av sjukvård i region Hallands regi.

Slutsats: vinsttänkandet i vården är ekonomisk idioti såväl för samhället som individen.

Sedan ett nättroll blivit vald till Amerikas president har attackerna på journalister ökat och förgrovats. Utvecklingen i Sverige har varit liknande om än inte lika allvarlig. I Sverige har ännu ingen politiker misshandlat en journalist offentligt, köpt sig fri med ett skadestånd och sedan blivit omvald till ett högt politiskt ämbete.

Den kinesiske männskorättskämpen och fredspristagaren Liu Xiaobo satt fängslad i många år och dog nyligen av levercancer utan att ha blivit frigiven eller fått möjlighet till kvalificerad vård. Något förenklat kan vi säga att han utöver demokrati och mänskliga rättigheter också predikade icke-hatet.

Genomslaget för dem som predikar hat i samhället och det politiska livet är större än för människor med ett budskap som Liu Xiaobos.

Vi ska inte inbilla oss att hatet inte är orkestrerat. Att odla hat mot grupper i samhället ger makt åt hataren och är en välbeprövad maktstrategi. Dagens hatare har gått i skola hos Joseph Goebbles och hans företrädare. Goebbles titel var propagandaminister och ansvarig för folkupplysning i Tyskland 1933–1945. En del i strategin är att börja med att förtala journalistiken och när makten förstärkts, förfölja och så småningom utrota den. Det händer överallt i världen just nu.

I USA ökar våldet mot såväl olika minoriteter som mot journalister.

Att politiska partier och delar av näringslivet flirtar med yttersta högern ska vi ligga vakna om natten och oroa oss över. I Tyskland på 1930-talet trodde näringslivet att det kunde utnyttja och kontrollera nazismen. Det gick som det gick. Så kan det gå igen.

Det är livsnödvändigt att säga emot när stora och små troll sprider sitt hat. Måtte demokratins försvarare orka gneta på med sakargument. Annars är vi alla illa ute.