Fredagens terrorattacker i Paris var fruktansvärda handlingar som skakade hela världen. Det finns inga ord som fullt ut beskriver chocken och sorgen. Dessvärre är detta varken den första eller troligen den sista skymten av terror som vi kommer att bevittna i Europa. Samtidigt måste vi komma ihåg att terrorattackerna i Paris är en av flera terrorattacker och massmord som pågår och som länge har drabbat den civila befolkningen i länder som Irak, Syrien, Afghanistan, Yemen, Libyen, Kongo, Somalia och Nigeria.

Diskussionen om radikaliseringen av svenska ungdomar har i den offentliga debatten länge tenderat att vara diffus och vilseledande. Dessvärre har förklaringarna till uppkomsten av våldsbejakande extremism i Sverige reducerats till ett förenklat ”jihad”, där andra faktorer som till exempel det stigmatiserande ”kriget mot terrorismen”, som har lett till att många ungdomar med invandrarbakgrund betraktas som ”fienden ibland oss”, nonchaleras och inte ens tas upp. Detta trots att Storbritanniens före detta premiärminister, Tony Blair och USA:s president Barack Obama har erkänt att invasionen i Irak har lett till framväxten av Islamistiska staten, IS.

Terroristattackerna den 11 september 2001 mot World trade center och Pentagon, som lett till nykoloniala krig i namnet av det globala kriget mot terrorismen, har medfört destruktiva konsekvenser för befolkningen i många utomeuropeiska länder som Irak, Afghanistan, Syrien och Libyen. Kriget mot terrorismen, vars officiella syfte var att göra världen till en säkrare plats, har visat sig vara kontraproduktivt och leda till ökande krig och terrorism i världen som följts av fattigdom och misär i ickevästerländska länder. Detta är också en del av orsakerna bakom den så kallade flyktingkrisen, som har tvingat människor boende i dessa länder till massmigration.

Det är numera känt att den amerikanska militären i Irak och Afghanistan genom sin illegala krigsföring utfört godtyckliga gripanden och trakasserier av oskyldiga människor som torterats i fängelser, flygbombningar och drönarattacker mot civila mål och användning av illegala vapen som fosforbomber. Detta har föranlett att hundratusentals barn har fötts med funktionsnedsättningar och cancerfallen har ökat i Irak sedan den amerikanska invasionen. George W. Bush rättfärdigade invasionen i Irak med att det skulle skapa demokrati. 12 år senare, efter den illegala ockupationen, råder utbredd fattigdom, hög arbetslöshet, inbördeskrig, miljöförstöring, förstörelse av infrastruktur, terrorism, sekteristiskt våld samt förföljelse och brutal slakt av religiösa och etniska minoriteter. På vilket sätt är detta en demokrati? Den amerikanska invasionen i Irak är snarare förklaringen till framväxten av IS i Irak och Syrien.

Vissa svenska ungdomar som bor i segregerade och marginaliserade områden kan numera följa de krig som utspelar sig i Irak och Syrien via sociala medier. Dessa ungdomar upplever att de lever i ett samhälle som direkt bidrar till dessa sociala orättvisor och brott mot mänskligheten. Försäljning av vapen till korrumperade diktaturregimer, västliga länders militära krigsföringar mot ”de andra”, respektive eurocentriska utvecklingsprojekt som bidrar till fattigdom och sociala orättvisor i ickevästerländska länder såsom EU:s fiskeavtal i västafrikanska länder är några exempel.

Samtidigt upplever många ungdomar det svenska samhället som uteslutande och fientligt och känner frustration över att vara andra klassens medborgare. Det kan förstås utifrån att ungdomarnas sympatier med våldsbejakande grupper och ideologier blir ett sätt för dem att konstruera en sammanhängande mening i det de gör och ett sätt att lämna marginaliseringen och maktlösheten, genom att söka sig till alternativa vägar för gemenskap och tillhörighet. Det är viktigt att komma ihåg att många ungdomar som ansluter sig till dessa terrorgrupper tilldelas betydelsefulla maktpositioner och även ges tillgång till materiella ägodelar i form av bilar, pengar, hus och så vidare i Syrien och Irak. En del tilldelas till och med titlar som amir (prins). IS erbjuder ungdomarna möjlighet att utöva makt och en plats i samhället. För många ungdomar innebär medlemskapet hos IS en mer attraktiv position än den marginaliserade ställning de har i det svenska samhället och kompenserar således den maktlöshet och avsaknad av tillhörighet som marginaliseringen och diskrimineringen har skapat.

Det är inte endast terrorismen som måste bekämpas, utan snarare politiken som skapar grogrund för terrorismen i västerländska såväl som i utomeuropeiska länder. Det krävs insatser som främjar social sammanhållning och inkludering av ungdomar boende i marginaliserade områden i Sverige. Framför allt krävs det ett krafttag mot det globala kriget mot terrorismen som onekligen försvårar den sociala sammanhållningen i samhället.