En gång för länge sedan studerade jag teoretisk filosofi. Delen som innehöll logik har jag haft mest nytta av. Vi diskuterade också sanningsbegreppet. Den tankebördan har heller inte varit tung att bära. Ett kritiskt förhållningssätt till all information är förnuftigt. Somliga anser att barnen ska ha programmering som obligatoriskt ämne på skolschemat för att bättre förstå vår samtida verklighet. Säkert klokt även om behovet av kunskap om källkritik verkar vara ännu större.

Verklighetsuppfattning och sanning är inte synonyma begrepp, men båda är beroende av vad vi jämför med. Utöver de som har som politisk idé att ställa svaga grupper mot varandra, hörs nu såväl en och annan liberal som socialdemokrat påstå att flyktingmottagande är ett hot mot den svenska välfärden. Jag har hört färre säga att riskkapitalister i vårdsvängen som placerar skattepengar i skatteparadis, är ett hot mot den svenska välfärden.

Jag har också hört de som mer vardagsnära påstår att flyktingmottagande hotar såväl sjukförsäkringar som assistansersättning. Ett annat sätt att se på det är att jag och andra höginkomsttagare som utnyttjar rut och rot underminerar sjukförsäkringen och underfinansierar assistenersättningen.

Sanningen ligger i betraktarens öga.

Vad som däremot torde vara belagt i forskning, såväl historisk, sociologisk som statsvetenskaplig, är att det i maktutövning ­– i vart fall i ett kortsiktigt perspektiv – är en framgångsrik härskarteknik att ställa svaga grupper mot varandra för att undvika opposition mot egna styret. Närliggande exempel är Tyskland under mellankrigstid och krig, Balkan på 90-talet och Burma i dag där buddister hetsas mot rohingyas.

Rådande konsensus inom den svenska politiken, uttryckt i retoriken, är att arbeta för ett samhälle där alla ska känna sig delaktiga och utanförskap motverkas. Det är klok strategi ur ett historiskt perspektiv. Jämlika samhällen verkar generera mindre våld och konflikter och långsiktigt mer hållbara ekonomi. Men inom rådande konsensus ryms också att ställa flyktingar mot inhemska funktionsnedsatta och gamla. Det påminner mig om något, just det: ”Krig är fred. Frihet är slaveri. Okunnighet är styrka.” (Orwells 1984 om någon inte kommer ihåg.)

Apropå sanning och forskning: För ett tag sedan påstod två norrmän vid norska försvarets forskningsinstitut att om Sverige haft en mer invandrarkritisk debatt, så hade vi haft färre högerextremister och våldsdåd. Detta blev en sanning i flera svenska medier. Senare visade det sig att slutsaten snarare var en spekulation. Annan forskning visar att upphetsad och alarmistisk debatt göder hets, hat, rasism och våldsdåd.

Min slutsats är att inte enbart små barn bör läras källkritik. Ansvaret vilar tungt på ägarna av publicistiska medier att se till att det journalistiska innehållet kan produceras under sådana former att källkritiken kan tillämpas.

Rent logiskt borde då sannolikheten öka för att vi skulle höja debattnivån istället för att slå in skallarna på varandra med verbala knölpåkar.