Under parollen Vågar du se? släppte Djurrättsalliansen Djurfabriken – en kartläggning av svenska djurfabriker. Min fråga till dig är: Vågar du känna?

När jag tar del av materialet på Djurfabriken.se känns det som om jag ska gå sönder. Jag tänker på att just nu hålls ickemänskliga djur instängda på slakterier i väntan på att dö. Jag kan bara föreställa mig rädslan, ångesten och paniken, känslan av att inte kunna fly någonstans.

Ända från det att vi är barn lär vi oss att stänga av vår empati för andra djur. Vi får lära oss att inte ta våra känslor av obehag inför att äta andra djur som mat på allvar. Att känna för mycket är fult, töntigt och ett tecken på svaghet. Det känslomässiga anses stå i motsats till rationalitet och det sistnämnda värderas så mycket högre än det förstnämnda. Gång på gång får vi lära oss att inte känna så mycket och i varje fall absolut inte lita till vad vi känner.

I Sverige dödas drygt 100 miljoner landlevande djur varje år till följd av kött-, mjölk och äggindustrin. I de svenska djurfabrikerna föder vi upp och utnyttjar andra djur systematiskt för att sedan döda dem. Djurfabrikerna innebär ett totalt utnyttjande då djuren som lever där ses som produkter till för människan att göra vad människan vill med. Vi tar ifrån dem rätten till sina kroppar. Vi tar ifrån dem rätten till sin frihet. Och slutligen tar vi ifrån dem rätten till sina liv.

Detta kräver ett samhälle med avtrubbade människor. Det är omöjligt för oss att leva ut hela vår förmåga till empati så länge vi äter animaliska produkter eftersom det skulle göra det omöjligt för oss att rättfärdiga vårt handlande. Därför skapar vi djuren som människors motsats. Vi skapar dem som mat. För så länge djuren inte är som vi kan vi legitimera vårt utnyttjande.

Ett samhälle med avtrubbade människor är ett farligt samhälle. Det skapar passiva människor som inte tar ställning mot förtryck. Att blunda för de ickemänskliga djurens situation gör någonting med oss. Innerst inne tror jag att vi alla känner att det är fel att utnyttja och döda någon annan. Och för varje gång vi inte tar våra känslor på allvar tror jag att vi går sönder lite. Ju mindre vi känner desto närmare till hands ligger våldsutövande. Både att direkt utöva våld och att, som när vi köper kött, mjölk eller ägg, betala någon annan för att göra det.

Rationalitet värderas gång på gång högre än empati. Men vad kan vara mer rationellt än att grunda sina val på empati?

Min fråga till dig är om du vågar se djurfabrikernas verklighet och tillåta dig själv att känna med alla de djur som föds och dödas i industrin? Vågar du ta dina känslor på allvar och vågar du ta ställning? Bli vegan.