Det var som att häva en förlamning, att förlösa en oförlöst klump av långt gången vånda, att ta tag i något ogripbart och enormt.

Framför allt bröt vi varandras uppgivenhet. ”Det går inte”. ”Det har vi ju redan försökt med…”.

Bara genom detta enkla: ”Vi gör”. Oavsett vad det leder till, oavsett hur litet det är. Hela poängen är att sätta omställningen i rörelse. Den kan ju börja precis var som helst; i oss själva, på en till synes obetydlig plats, med en fråga som ingen tänkt på. Men lämpligast ändå just där vi råkar befinna oss, har en förankring och den plats- och personkännedom som behövs för att kunna beröra andra. Skapa förtroenden. Kunna hitta rätt i flödet av händelser och göranden.

Genom att våga göra och beröra. Genom att vara jävligt kaxig och säga: nu har vi ett centrum för omställning. Det är här och nu det ska göras. Vi kommer att driva på den lokala ekonomin, vi ska starta gemenskapsföretag, vi ska dra igång utbildningar, vi kommer att arbeta för en levande, fördjupad, fungerande och inkluderande demokrati!

Plötsligt övervinner man – förvånande enkelt – en massa rädslor, föreställningar, fastlåsta tankar om vad som är möjligt och inte. Om vad vi ska prata om, gilla eller inte gilla, köpa eller sälja.

Och så gör vi den fantastiska upptäckten att det var ju precis det här du och jag gick och längtade efter. Att det faktiskt händer något bra, något annat än ytterligare en framgång för SD eller riskkapitalisternas senaste rekordvinster på välfärdens eller de framtida livsförutsättningarnas bekostnad. Något som människor verkligen bryr sig om, i djupet av sin oro för sakernas tillstånd och sin (trots allt) bestående medmänsklighet och sympati för det levande.

Vi bärs nu av detta underbara. Häpna. Förundrade och överväldigade. Mest då över att vi från alla möjliga oväntade håll fått ett sådant gensvar, som både är fyllt av stor glädje och djupt allvar. Och en stark känsla av befrielsens kraft.

I dag knyter vi kontakter som möjliggör en yrkesutbildning i småskalig odling, i övermorgon bildar vi en ekonomisk förening för det där blueskaféet som vi en gång gick och drömde om. I förrgår hisnade vi inför tanken att vi faktiskt ganska snart ska sätta oss ned och tillsammans med medborgarna ta fram en plan för omställning av en stadsdel här i södra Norrland – Norrskenet 2030.

Vilket görande skulle kunna befria dig och din närmaste omgivning?