Recension


Litteratur
Vegankokboken
Författare: Sue Quinn
Förlag: Pagina

  • För den som gillar att laga mat med sojabitar eller sojafärs är detta kanske Foto: Michael Stravato/TTinte rätt bok †recepten är från grunden och med mycket grönsaker.
Fria Tidningen

Veganska recept från grunden

Sue Quinns Vegankokboken är främst en bok för nybörjare, men som gillar att laga mat från grunden.

Detta är en bok främst för nybörjare. ”Hur blir man vegan?” heter första kapitlet som bland annat innehåller en kort lista med rekommenderade näringsämnen. Detta är gjort på ett kul sätt genom att informera om hur mycket en behöver få i sig av det speciella näringsämnet, till exempel att 2 mg järn motsvaras av 14 g pistagenötter eller att 100 mg kalcium innebär 150 g broccoli. Sedan jämförs proteininnehållet i olika livsmedel. Efter detta följer tabeller med små fina illustrationer över hur du veganiserar ett recept. Väldigt bra och användbart tycker jag. Naturligtvis funkar boken jättebra även för gamla vana veganer.

Boken innehåller 140 recept och är uppdelad i ordningen: brunch, aptitretare & entrérätter, soppor & kalla sallader, varma sallader, pasta, ris & nudlar, varma huvudrätter, sött & gott. Varma sallader är dock en märklig rubrik där till exempel potatisgratäng, sparris med svamp- och ostsås, ugnsrostad tofu och fyllda kronärtskockor hamnar. Jättekonstigt.

Detta är en bok med recept från grunden och med mycket grönsaker. Du som gillar halvfabrikat eller recept med sojafärs och sojabitar får köpa en annan bok. Bolognesen till exempel görs på puylinser. Receptdelen börjar med recept på mjölk, yoghurt (probiotiskt pulver behövs, finns väl inte på Konsum direkt), grädde, buljong, majonnäs och pasta.

Nu är jag verkligen inte den som står på helger och ägnar tiden åt att göra egen buljong eller smör. Men just smör skulle faktiskt vara kul att testa (ungefär som egen tofu, jag har varit vegetarian/vegan i 28 år men aldrig kommit till skott och gjort egen tofu, illa). Jag måste bara köpa sojalecitin och xantangummi först… till smöret alltså. All matlagningsgrädde i recepten är hemgjord cashewgrädde. Men det är så klart fritt fram att använda till exempel färdigköpt havre- eller sojagrädde.

Jag gillar uppslagen där författaren samlat ihop en och samma rätt i olika varianter. Till exempel mjölk (nöt, frö, havre, ris, soja, kondenserad), burgare (bönor, svamp, tempeh), pajer, ost (cheddar/cashewbaserad, ricotta, parmesan, getost – måste jag testa!). Hur gott eller likt detta blir de animaliska ostvarianterna är en annan femma. I kapitlet Sött & gott finns recept på flera sorters glass (alla baserade på kokosmjölk och mandelmjölk).

Här finns en hel del att bli sugen på, till exempel ägg Benedict, fritters med zucchini och matvete, små kumminbröd, risotto med ugnsrostad blomkål, gräddiga bladgrönsaker, sparris och svamp med ostsås, gnocchi med tryffel och pistagekaka. Men jag måste i ärlighetens namn viska att recepten överlag är aningen för osmaskiga och oköttiga för min smak. Apropå ovan nämnda potatisgratäng så tycker jag att det är lite svårt att få till en riktigt bra krämig gratäng. Här använder de mandelmjölk och cashewgrädde. Det är värt att testa.

Boken är trevligt layoutad på matt papper. Recepten känns rätt enkla, inte långa beskrivningar eller en massa ingredienser. Det är snygga, trevliga bilder, men den är inte flashig eller supercool. En del recept lockar mig faktiskt mer än själva bilden och så brukar det inte vara (bilderna gör alltså inte maträtterna rättvisa).

Jag skulle dock ha blivit mer sugen på att köpa boken med det engelska originalomslaget som pryds av en paj med ricotta och tomater, istället för akvarellgrönsakerna på det svenska omslaget.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Mossiga noveller om manlighet

Recension

Gemensamt för novellerna i Grand danois är ensamhet. Manlig ensamhet. Skickligt skrivet men mossigt innehåll, tycker Tobias Magnusson.

Fria Tidningen

Givande när Bergman skriver om Bergman

Recension

I den självbiografiska Laterna Magica skriver demonregissören Ingmar Bergman om sitt eget liv. ”Underhållande och medryckande”, tycker Anna Remmets.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu