Fanny Lindblom visar upp Poseidons kvarterstidning som kom i påskas. Hon har strukit under vissa ord i artikeln som handlar om vikten av att hyresgästerna får vara med och tycka till om ombyggnader, och om mötet som Poseidon har haft.

Men till mötet bjöds endast dem som har vanliga kontrakt. De som har allra tuffast bostadssituation och har så kallade rivningskontrakt, bjöds inte alls. Fanny Lindblom och Pär Bjälkebring är två av dem.

– Det är ändå för oss det är viktigast, vi kommer att förlora våra lägenheter, säger Pär Bjälkebring.

– Det här som det står i hyreslagen, att alla berörda hyresgäster ska få vara en del i processen. Vi är ju hyresgäster innan vi är uppsagda men vi får ändå inte vara delaktiga i någonting, säger Fanny Lindblom.

Det var genom artikeln i tidningen hyresgästerna utan besittningsskydd första gången fick höra att processen med att renovera var igång. Då hade redan hyresgästerna med vanliga kontrakt vetat om det i ungefär ett halvår.

Enligt Poseidon har ungefär 25 av de 81 lägenheterna i kvarteret Skäppan precis vid Kvilletorget, ett kontrakt utan besittningsskydd. De har inte blivit inbjudna till något av mötena med Poseidon, däremot på ett som hyresgästföreningen kallade till. Mattias Andersson är Poseidons distriktschef på Hisingen, och säger att de inte har blivit inbjudna eftersom de inte kommer att bo kvar.

– Men de har vetat om hela tiden vad som kommer att hända. När vi startade med arbetet att gå igenom fastigheten för att se vad som behövde göras, började vi att hyra ut lägenheter utan besittningsskydd.

Hyresgästerna med rivningskontrakt var inte välkomna till Poseidons referensgrupp för hyresgäster – då bestämde de sig för att bilda en egen grupp.

– De andra parterna är superorganiserade, då måste vi också vara organiserade, annars får de sin vilja igenom direkt, säger Sofie Rydelius, som också bodde på rivningskontrakt innan det förra året gick över till ett vanligt.

Såväl på Pennygången, som i Willhems bostäder i Biskopsgården, har frågan om rivningskontrakt varit en stor del av kampen. På båda ställena har hyresgästerna lyckats få bort dem, och alla har fått vanliga kontrakt. Pedram Kouchakpour är förhandlingschef på Hyresgästföreningen i Västra Sverige, och säger att de inte tycker att rivningskontrakt är en hållbar lösning om det sätts i system, men att det är en komplex fråga.

– Det är en ständig avvägning när man gör det för att erbjuda befintliga hyresgäster tillfälliga lägenheter för att kunna göra ombyggnader, och för att inte lägenheter ska stå tomma när det råder bostadsbrist.

Runt 30 procent i hyreshöjning är vad Sofie Rydelius har fått höra att Poseidon räknar med efter renoveringarna. Mattias Andersson på Poseidon säger att han inte alls kan säga var det kommer att landa, förrän man har förhandlat med Hyresgästföreningen. Lägenheterna har i dag låga hyror, en tvåa kostar drygt 4 000 kronor i månaden, och att inte ha råd att bo kvar är inte det som bekymrar just dessa tre personer i första hand. I stället handlar det i första hand om hur det hela har skötts.

– Framför allt tycker jag att det är viktigt att de sätter en kostnad på de sakerna de vill göra, så att folk kan bestämma om de tycker att det är värt det, säger Pär Bjälkebring.

– De måste vara öppna, tydliga och transparenta, fyller Sofie Rydelius i.

De är överens om att vissa saker absolut skulle behöva göras, så som att fasaden är väldigt sliten och att fönster inte håller tätt. Men vad det gäller standardhöjande åtgärder har de andra tankar. För alla innebär inte en god standard helkaklade badrum med golvvärme, nya vitvaror och mikrolucka i köket. För vissa kan det innebära en varmluftsugn, för andra en låg hyra som kräver färre arbetstimmar per vecka för att kunna betala.

– Vad är ambitionen med att göra det här? Är det att folk ska få det bättre, eller är det att de ska kunna höja hyrorna och tjäna mer pengar? Det känns inte som att det är våra behov som styr, säger Sofie Rydelius.