Tisdagen den 28 april genomförde vi en aktion på Malmö centralstation där vi spelade upp ljudet av hur en vakt misshandlar ett barn på samma plats. Vi gjorde detta för att protestera mot att förundersökningen mot den ordningsvakt som dunkade ett flyktingbarns huvud på just centralstationen lades ner. Två dagar efter det blev vi vittne till hur en svart man misshandlades grovt i Göteborg av flera väktare. Rasismen och våldskulturen inom polis och hos vakter är inte en slump, inte ett utslag av stress eller ett rötägg inom kåren. Tvärtom är ett bevis på en normalisering och legitimering av ett allt större våldsanvändande.

Tisdagen den 28 spelade vi upp ljudet av ett barn som misshandlades. Människan som misshandlade barnet blev aldrig dömd. Vakter och poliser står i dag maktfullkomligt utanför lagen och kan slå barn utan att dömas. På samma sätt räknas inte våld mot ickevita och människor utan papper och maktlösheten gör det möjligt misshandla, hota och göra vad som helst mot dem och oss. Våldet på Malmö centralstation och i Göteborg, i Ferguson och i Baltimore är ett våld som hänger ihop.

Det är ett våld som är möjligt för att vissa människors liv räknas mindre än gränserna för vem som får vara i innerstaden eller inom nationen. Det är ett gränslöst våld, i gränsernas försvar. Gränser mellan de som har och de som inte har, gränser mellan de som ses som svenskar och de som inte ses som svenskar, gränser mellan de som har papper och de som inte har papper. Dessa gränser upprätthållas i dag av såväl myndigheter som poliser och väktare inom landet. Passkontroller, fängelser för asylsökande och avhysningar av hemlösa romer är en del av samma våldsamma system som räknar gränsen högre än människoliv.

Tisdagen den 28 april spelade vi upp ljudet av ett barn som misshandlades. Rättvisan skyddar inte papperslösa barn i Sverige, utan tycker tvärtom att det är inom lagens gränser att slå barn tills de ber till gud för sina liv. Våldet som väktare, vakter och poliser utför mot papperslösa och andra människor som inte uppfattas som svenskar är ett våld som måste uppmärksammas. Vi vet att liknande händelser som det som hände på Malmö central och i Göteborg sker varje dag, då vakter och poliser utnyttjar sin makt.

Vi sätter gränsen för våldet här. Det är vår plikt att se till att ansvar för misshandeln utkrävs, av vakten som slog, av polisen som beordrade vakten att hålla kvar barnen, av de människor som får makt, pengar och trygghet av ett system som bygger på våld. I dag är det lagligt att misshandla barn i Sverige. Tills lagen skyddar oss och våra barn, måste vi själva markera var gränsen går.

Det är smärtsamt att se en ny generation av ickevita bli misshandlad och förföljd av polisen. Vi önskar att vi hade kunnat ge våra barn Harry Potters osynlighetsmantel, att vi hade kunnat skydda dem från vuxenvärldens våldsamhet och rasism. Men oftast är vi bara en mantel av kroppar som inte finns tills dess att samhället väljer att lyfta fram oss som arbetslösa eller kriminella.

Ett barn har misshandlats av en vakt på Malmö centralstation. En plats fylld av personer som förflyttar sig, men vissa av oss hindras i vår rörelse, för vissa av oss är alla platser en passkontroll, vi blir ifrågasatta, kontrollerade, misstänkliggjorda.

Ett barn har brutalt misshandlats framför publik. Ljudet av barnets smärta sitter nu i väggarna på Malmö centralstation och ekar, för att vi aldrig mer ska tillåta rasismen reducera våra barn till ickebarn.

Detta är inte en uppmaning till polis eller väktare – det är en uppmaning till alla som går förbi, alla som ser poliser och väktare ingripa – vägra titta bort, vägra gå ifrån. Fråga om människan behöver hjälp, gå fram och fråga vad som sker. Filma, överklaga och demonstrera. Många är de som inte har den möjligheten då polisen och väktarna skulle behandla dem med samma metoder, men många kan också aktivt ifrågasätta.

En dag ska Malmö centralstation inte vara en plats där somliga barn skriker efter glass, och andra barn skriker till gud för sina liv. En gång ska Malmö, Sverige och världen vara för alla. Tills dess är det allas vår uppgift att försvara människovärdet från våldet och gränserna.