I en svettig lokal vid Enskifteshagen i Malmö står Rödluvan och Vargen på varsin sida av en domare.

Det är rättegång och Vargen, våldtäktsmannen, ska precis få sin dom. Offret heter Rödluvan.

– Det kallas patriarkat. Jag älskar det ordet, säger domaren.

Scenen kommer från pjäsen Vargen kommer, som har premiär på fredag den åttonde maj.

Att berättelsen om Rödluvan fick ligga som grund för en pjäs om sexualitet och samtycke var Celia Hakalas idé, som spelar Vargen i föreställningen. Tillsammans med Maja Lundqvist och Emma Larsson bildar hon Teater Naken.

Enligt Celia Hakala är den gamla barnsagan en tydlig anspelning på sexuellt våld. Historien om en oskyldig flicka som ger sig ut i den mörka skogen går att översätta till en nutida skildring av samhällets skuldbeläggande av kvinnor – och det ständiga hotet om våldtäkt.

För att nyansera bilden av vad sexuellt våld kan vara så har teatergruppen skrivit en pjäs, där de har gjort Vargen mänsklig.

– Rödluvan är en vanlig femtonårig tjej och vargen en vanlig femtonårig pojke. Vi har varit noga med att det ska handla om en gråzon och inte en självklar våldtäkt. Det handlar om några som har en relation, säger Maja Lundqvist som spelar Rödluvan i pjäsen.

Genom att diskutera en våldtäktssituation som är komplex så hoppas trion att pjäsen leder till diskussion om vad som är samtyckessex och vad som är en våldtäkt. Förhoppningen är att pjäsen kommer att spelas på skolor i hela landet.

– Vi har startat projektet för att berätta om vad som saknas i sexualundervisningen, och kom in på samtycke och våldtäkt, säger Maja Lundqvist.

Bilden som de själva fick av sex i skolan beskriver de som stereotyp och otillräcklig. Maja Lundqvist önskar att hon hade haft någon som var mer påläst i ämnet som hade pratat om det.

– Det finns så mycket sexuellt våld men ändå pratas det inte om det, säger hon.

Samtidigt förklarar skådespelarna att det är viktigt att diskutera lust också. Teatern som form är ett sätt att förstärka stereotyper samtidigt som det går att leka med folks föreställningar om dem.

– Scenen är en bra men svår plats att tänka normkritiskt på. Varje roll och varje karaktär måste tänkas igenom hela tiden. En normkritisk pjäs kan vara en pjäs som kan ha flera röster på scenen på samma gång, och ändå ge publiken rum för egen tolkning, säger Alma Lehmuskallio som regisserar pjäsen.

Alma Lehmuskallio bor egentligen i Helsingfors men blev tillfrågad av Teater Naken att regissera pjäsen efter att de sett en av hennes föreställningar.

För att skriva en pjäs som inte går i samma stereotypa fällor som deras egna lärare gjorde när de skulle diskutera sexualitet kontaktade Teater Naken en fordonsklass på Agnesfridsgymnasiet i Malmö. De fick fungera som referensgrupp. Genom att hålla i workshops med klassen, som bara består av killar, lyckades de skapa en dialog och lära sig mycket nytt.

– När vi pratar om samtycke pratar vi hela tiden om att vi behöver förändra folks attityder. Men då måste vi också komma ut och göra det. Alla artiklar och diskussioner om samtycke når inte ut till exempelvis Kalle 17 år, utan det fastnar ofta i vår egen klick. Därför måste vi komma dit istället, säger Maja Lundqvist.

När premiären nu närmar sig hoppas de att pjäsen ska leda till en diskussion om samtycke.

– Jag hoppas att det väcker något hos publiken, både i teaterformen och i innehållet. Det allra bästa vore om det ledde till att folk vågar säga att det här vill jag göra och det här vill jag inte göra sexuellt. Det kunde inte jag göra när jag växte upp, säger Alma Lehmuskallio.

Maja Lundqvist håller med. Det är inte bara det negativa de vill lyfta i pjäsen, utan också det som är lustfyllt och positivt med sex.

– Sex är ju kul och fint om alla förutsättningar finns för att det ska bli bra, säger Maja Lundqvist.