När Skånes Fria besöker konsthallen några dagar före öppningen av utställningen som helt enkelt heter Carla Zaccagnini och Runo Lagomarsino råder full aktivitet. Byggarbetare, personal och konstnärerna själva myllrar fram och tillbaka för att hinna få allt färdigt i tid. En målare står på stege vid de stora fönstren på kortsidan och täcker dem med ett tunt lager yoghurt. Det ska bli Runo Lagomarsinos verk Monumental radering.

– Det handlar mycket om det svenska klimatet, som blir allt mer utestängande och xenofobiskt. Det blir som en vägg, eller ett filter. Men det handlar också om att isolera sig och stänga sig inne. Det går inte att se ut och det går inte att se in, säger Runo Lagomarsino.

Han är född och uppvuxen i Lund, med föräldrar med italiensk-argentisk bakgrund som flydde till Sverige på 1970-talet. Under studier i São Paolo träffade han Carla Zaccagnini, som också har italiensk-argentinska föräldrar som emigrerat till Brasilien. Att de nu delar sin tid mellan São Paolo och Malmö beror främst på att det är där de har sina familjer.

Deras transnationella bakgrunder går att skönja i den konst de gör, precis som en underliggande postkolonial och geografisk analys.

I ett annat verk, Pergamon (en plats i tingen), har Runo Lagomarsino placerat lysrör och glödlampor från Pergamonmuseet i Berlin så att de liknar museiobjekt. På så sätt vill han belysa de koloniala strukturerna som finns inbyggda i västerländska antropologiska samlingar.

– Det är ett sätt att försöka ta mig an det från en annorlunda vinkel, en position som inte är den uppenbara. Publiken blir lite överraskad, när de ser konstverket vet de inte riktigt vad det handlar om. Det blir möjligt att läsa på olika sätt.

– Genom att ta lamporna och koppla dem till den koloniala kontexten går det att trigga de här frågorna varje gång någon ser en lampa, för elektricitet är kopplat till kolonialism, upplysning och exploatering. Det handlar inte bara om kolonialism som drabbade vissa länder under en viss tid i historien. Det är något som fortfarande finns och som fortsätter varje gång vi tänder lampan, fyller Carla Zaccagnini i.

Båda jobbar mycket med att ifrågasätta strukturer och påståenden som vi tar för givna, genom att vrida och vända på dem. Som Carla Zaccagninis verk Tillämpat fonetiskt alfabet II. Där har hon bytt ut orden i det internationella akrofoniska alfabetet där varje ord representerar en bokstav, mot ord som existerar på så många språk som möjligt.

– De ord som vi använder som ett neutralt alfabet är kopplade till en anglosaxisk kultur. Vi relaterar till den kulturen som om den vore neutral när den inte är det. Varje gång vi säger whiskey, romeo eller yankee så befäster vi ett system. Om vi alla bytte ut orden så skulle vi kanske tänka annorlunda. Om vi tänker annorlunda så kan vi agera annorlunda och börja ifrågasätta det som vi har ansett omöjligt att ifrågasätta, som hur vi ritar kartor eller konstruerar kodspråk.

En annan gemensam nämnare i deras konst är att båda gärna jobbar konceptuellt. Verken skapas under en lång process eller händelse, som också blir en del av konsten. Ett exempel är Runo Lagomarsinos Trans atlantic, som består av 49 vita pappersark som har fått färgas av solen under en Atlantsegling. I verket I varje steg finns en rörelse visas en svensk flagga som han bad sin bror bära i skon när han deltog i Aslystafetten 2013.

– Vi är båda intresserade av hur berättelsen kan vara en del av verket, den här pakten som du skapar med tittaren så att den tror på det du säger. Att det här pappret verkligen har blivit bränt av solen på en båt ute på havet, säger Carla Zaccagnini.

– Det är inte alltid den här berättelsen syns tydligt i verket, men den finns alltid där i titeln eller i narrativet. Sedan får tittaren välja om den tror på att det är som vi säger, menar Runo Lagomarsino.

Carla Zaccagnini väver även in en feministisk analys i många av sina verk. Ett av de mest uppmärksammade är Skönhetens komponenter: en teservis är aldrig bara en teservis. Verket består av tomma ramar och en audioguide med berättelser om de brittiska suffragetternas konstaktioner i början av 1900-talet. Konstverk på 12 museer förstördes av suffragetter som en protest mot kvinnans roll i samhället.

– Audioguiden är hypotetiska tankar kring varför de valde de specifika verken. Några relaterar till hur kvinnokroppen porträtterades eller föreställde framträdande män i historien, men den fanns även ting, som teserviser. Den här konsten ansågs så viktig att den blev en måltavla för politiska aktioner, säger hon.

Utställningen Carla Zaccagnini och Runo Lagomarsino pågår till 24 maj på Malmö konsthall. Runo Lagomarsino kommer att delta i konstbiennalen i Venedig i maj.