I baksätet på Malmös svarta ekonomi
I föreställningen Blue dreams färdas publiken med bil genom Malmö, samtidigt som ett kammarspel om stadens svarta ekonomi pågår i framsätet. "Ingen föreställning kommer vara den andra lik", säger manusförfattaren Henrik Bromander.
En parkering någonstans i Malmö. En man med en huva över huvudet kliver in i en mörkblå Volvo och kör iväg. Han tuggar tuggummi och lyssnar på hiphop. Efter en stund plockar han upp en kvinna. Det är hans chef, visar det sig. De börjar småprata om restaurangen där de jobbar medan bilen kör runt på Malmös mörka gator.
Snart tätnar stämningen. Chefen vill lämna pengar till en av diskarna som inte har varit på jobbet på en vecka. Mannen slingrar sig. Han vill inte avslöja var diskaren bor då denne är papperslös. Ett bråk blossar upp – men ingen av de två tar notis om oss i baksätet: publiken.
Scenkonstgruppen Public plots nya föreställning Blue dreams handlar om Malmös svarta ekonomi. Om varför det går att köpa falafel för 25 kronor, och vem som betalar priset.
– När man bor i Malmö måste man förhålla sig till den svarta ekonomin. Vissa väljer att romantisera det och tycker att det är härligt att de kan köpa billig falafel. Andra är mer kritiska och undviker vissa krogar för att man vet att de använder sig av papperslösa, säger Henrik Bromander.
Henrik Bromander är serietecknare och författare och har arbetat fram råmanus. Utgångspunkten var att dramat utspelar sig i en bil och att det finns thrillerinslag. Tematiken har sedan jobbats fram tillsammans med skådespelare, regissör och ljudtekniker. Mycket av dialogen är improviserad så varje föreställning blir annorlunda.
– Varje gång vi har repat har det hänt något nytt. Det hänger mycket på vad som händer utanför bilen, vilket vi hela tiden får reagera på, säger skådespelaren Irma Jämhammar.
– Man får hela tiden göra en bedömning av vad som går att ta in i spel. Någon gång har vi åkt förbi en poliskontroll och jag har tänkt att om vi blir stoppade får vi ta det. Men det viktigaste är självklart säkerheten, vi är ändå ute i trafiken, fortsätter skådespelaren Oskar Stenström.
Ensemblen har intervjuat flera personer inom restaurangvärlden, som en restaurangchef och papperslösa arbetare, för att få veta mer om vardagen för dem som är en del av den svarta ekonomin.
– Det har verkligen underlättat och gör att det vi säger låter trovärdigt, säger Irma Jämhammar.
Henrik Bromander säger att det kanske hade varit självklart att berätta historien ur en papperslös diskares perspektiv, men att det kan bli mer intressant att lyfta fram någon som inte tänker som en själv.
– Vår utgångspunkt är ju att vi är kritiska till hur systemet fungerar och vi är för arbetsrätt. Men just därför blir det spännande att lyfta fram chefen och chefens underhuggare. Att visa upp deras drivkrafter och att chefen inte enbart är ond.
Blue dreams spelas under tio tillfällen, där det endast går att boka hela baksätet. Det är alltså en begränsad grupp med högst tre personer i taget som kan se föreställningen. Men regissören John Hanse menar att även om den inte når ut till en större grupp så kan viktiga samtal uppstå mellan de som sitter med i bilen.
– Vi har lärt oss jättemycket av varandra under arbetet och av samtalen med den papperslöse. Vi försöker inte leverera några svar, utan är glada om föreställningen kan få någon att tänka till och ge en annan syn på saker och ting.