De är tre män, 29, 24 och 17 år gamla som åtalas för våldsamt upplopp. Som lagen är skriven räcker det med att någon befinner sig i en folkmassa som ger sig på polisen under ett upplopp för att det ska klassas som olagligt. Lagen fungerar på det sättet kollektivt.

Redan i vintras signalerade åklagaren om att ett femtontal personer utreddes misstänkta för att ha deltagit i vad polisen betecknade som ett upplopp.

I de nya åtalen beskrivs det som att de tre männen har ”deltagit i en folksamling, som med uppsåt att sätta sig upp mot myndighet eller framtvinga eller hindra viss åtgärd gått till förenat våld på personer eller egendom.”

En av männen har erkänt att han kastade flaskor men alla tre förnekar att de skulle har gjort sig skyldiga till våldsamt upplopp. De kastade flaskorna ska ha riktat sig mot poliser till häst. Flera demonstranter skadades när de reds ner av rytteriet vid Limhamns torg. En av de tre åtalade fanns i den grupp som hamnade under hästarna och tvingades senare söka vård på sjukhus.

Det är bara i 17-åringens fall som åklagaren lyfter fram att en enskild person har drabbats. En polis ska ha träffats på benet av en kastad sten och 17-åringen åtalas av den anledningen även för våld mot tjänsteman. I övrigt nämns endast knuffar mot poliskedjor.

Flera personer har tidigare hamnat i rätten för händelser kopplade till motdemonstrationen mot nazisternas valmöte men det är första gången som åklagaren tar upp rubriceringen våldsamt upplopp. Av de tidigare åtalade har en kvinna friats för brott mot maskeringsförbudet och en man dömts för våldsamt motstånd och ohörsamhet mot ordningsmakten.

Förundersökningen är tjock med nära 100 hörda vittnen. Den absoluta majoriteten av dem är poliser som tjänstgjorde på torget men det finns även personer från allmänheten i Limhamn samt ambulanssjukvårdare, journalister och personal från Svenska kyrkan.

Det redovisas mindre skador på poliser, deras utrustning och hästar. Åklagaren har tidigare sagt att det flesta skadorna var snabbt övergående och att vissa var kopplade till smällare som orsakade hörselkänningar.

Men poliserna tar inte lika lätt på vad som hände och flera av dem menar att insatsen var den värsta de någonsin varit med om. En av dem gör en jämförelse med kravallerna under EU-toppmötet i Göteborg 2001 där han arbetade.

Liknande tongångar hörs från en av de åtalade som säger att han fruktade för sitt liv när han greps och att han är speciellt rädd för poliser från Malmö.

Tidigt fanns uppgifter om att det skulle ha kastats ammoniak på polispersonal. I förundersökningsmaterialet finns resultat från provtagningar från bland annat uniformer och hästskydd som ska ha träffats av vätska och fått fläckar.

Men teknikerna från Statens kriminaltekniska laboratorium, SKL, lyckades aldrig ge något entydigt svar på vad som hade orsakat fläckarna. Tester med ammoniak, urin och olika typer av frätande syror gav helt andra resultat på utrustningen.

Under protesterna i Limhamn kallades en saneringsstyrka in från Räddningstjänsten syd som fick information av polisen redan på morgonen om att det skulle kunna förekomma ammoniak under demonstrationen. Sedan nämndes även fluorvätesyra och tanken var att de skulle sanera skadade personer. Enligt händelserapporten lämnade de Limhamn i oförrättat ärende.