För första gången på nästan 20 år ska världens länder lyckas enas om ett nytt bindande klimatavtal, senare i år. Förväntningarna inför FN:s klimatmöte i Paris i december har varit ganska låga. Bakgrunden är misslyckandet i Köpenhamn år 2009 då regeringscheferna inte lyckades komma överens om några bindande mål, vilket har satt sin prägel på de fortsatta förhandlingarna. Inga större framsteg har gjorts då det gäller ett bindande avtal de senaste åren, utan år 2011 slogs en ny färdplan fast med Paris som slutmål.

Nu har det första utkastet till ett nytt bindande avtal tagits fram som ska användas som utgångspunkt i de fortsatta förhandlingarna. Det 86 sidor långa avtalet innehåller i princip alla tänkbara förslag och många alternativa skrivelser som i många fall emotsäger varandra och som länderna måste komma överens om innan Parismötet.

Ytterligare tre möten har bokats in och nästa möte hålls i Bonn i början av juni. Några av de största knäckfrågorna framöver väntas bli om länder på olika utvecklingsnivå ska ha olika åtaganden, hur klimatanpassningarna ska finansieras och frågan om loss and damage, alltså hur man ska hantera de långsiktiga förluster och skador som sker till följd av klimatförändringarna.

– Utmaningen nu blir att skala ner alternativen till en hanterbar mängd utan att något land hoppar av på vägen, säger Petter Lydén, policyrådgivare i klimatfrågor på Diakonia, som var på plats i Genéve under delar av mötet.

Stämningen på mötet i förra veckan beskrivs som god och förhandlingarna avslutades också i god tid för en gångs skull. Trots att förhandlingarna är långt ifrån färdiga så beskrivs det ändå som ett framsteg.

”Även om det kan tyckas underligt att det ses som framsteg att texten nu svällt till nästan de tredubbla från när vi lämnade Lima så har en känsla av ägarskap och förtroende börjar etableras i processen”, skriver Johanna Lisinger Peitz, biträdande delegationschef vid svenska miljö- och energidepartementet, i ett blogginlägg.

Petter Lydén säger att han innan mötet inte hade särskilt höga förväntningar men att han lämnade mötet med en annan inställning. En sådan konsensus som rådde har inte tidigare infunnit sig under förhandlingarna, menar han.

– Det gick snabbt och enkelt och det är viktigt att vi kom fram till en text som alla länder känner att de kan känna och ta ansvar för. Det har saknats länge i förhandlingarna.

Hur påverkar det här förväntningarna inför Parismötet?

– Dels skapar det positiv energi bland de som sitter och förhandlar och dels så skapar det högre förtroende för processen och mellan de fattiga och rika länderna, säger han.