Avhandlingen bygger på 149 videoinspelade betygssamtal mellan lärare och gymnasieelever under år 2007. Syftet är att se hur betygssamtalen påverkar slutbetyget. Ilona Rinne, doktorand vid institutionen för didaktik och pedagogisk profession på Göteborgs universitet, kan i avhandlingen visa att annat än elevernas kunskaper vägs in i betygsättningen.

– Jag vill inte säga att lärare inte sätter korrekta betyg. Lärare försöker verkligen vara rättvisa och sätta betyg utifrån elevernas kunskaper. Men betygsättningen är ingen endimensionell praktik utan det innefattar många dimensioner, säger hon.

Betygssamtalen i sig, som många lärare väljer att ha med sina elever, har påverkan i de fall där det är tveksamt vilket betyg eleven ska ha innan betygssamtalet, slår Ilona Rinne fast. I undersökningen hade en majoritet av lärarna inte satt definitiva betyg innan betygssamtalet. Eftersom många lärare utgår från det högsta betyget när de ska sätta betyg så handlar mycket av betygssamtalen om det betyget kan sättas eller inte och de har en välvillig inställning under samtalet. En del lärare sätter också betyg i uppmuntrande syfte för elever som kommer fortsätta att studera. Det kan till exempel vara att eleven har varit skoltrött eller haft ont i magen.

– Då kan läraren säga att den tror att eleven skulle ha presterat bättre om situationen var en annan och sedan sätta ett högre betyg för att eleven inte ska ge upp, berättar Ilona Rinne.

Elever som är kontaktsökande och till exempel berättar om sitt privatliv har också större möjlighet att påverka läraren i betygsättningen. Men Ilona Rinne understryker att det här inte behöver ske medvetet.

– Man får ju alltid en relation till sina elever och många lärare har elever i många år och lär känna dem. De som berättar mycket om sig själva kan då påverka läraren, säger hon.

Det kan också ha motsatt effekt så att elever som är blyga till exempel kan komma tillkorta och att läraren då baserar betyget på faktiska prestationer.

Ilona Rinne arbetar själv som lärare, i dag inom vuxenutbildningen men tidigare i både högskoleförberedande och yrkesförberedande program i gymnasieskolan. Hon har reagerat på att det i den politiska debatten finns en uppfattning att betyget ses som ett objektivt mått för elevernas kunskap och hoppas nu att hennes avhandling ska hjälpa till att bredda debatten. Hon upplever i sin egen yrkesroll att det har blivit allt svårare att betygsätta eleverna, speciellt efter avskaffandet av det relativa betygssystemet år 1994.

– Varje år i slutet av ett skolår så har stämningen blivit lite så här nästan hysterisk när betygen ska sättas. Det är svårt att veta hur det ska bli rättvist och om man ska jämföra elevers resultat eller inte som man ju gjorde tidigare. Det finns ingen systematisk diskussion kring de här frågorna utan det förutsätts att lärare på något sätt kan detta.

Hon säger att det alltid är svårt att prata om någon absolut rättvisa när det gäller människor och jämför med till exempel juridiken, där olika instanser kan göra helt olika bedömningar.

– Om man nu tror att betygsättning på ett objektivt sätt alltid speglar kunskapsnivån så är det inte säkert att det alltid är så utan lärare kan utsättas för påtryckningar eller beröras av elevers livssituation eller vad det nu kan vara.