Sedan den 1 januari 2015 har personer med funktionsnedsättning rätt att ställa krav på tillgänglighet inom bland annat restaurang, butik, utbildning, arbete och hälsa- och sjukvård. Det är innebörden av den lagändring som klassar otillgänglighet som en ny form av diskriminering. Lars-Göran Wadén, från Gävle, är en av de första som har skickat in en anmälan till Diskrimineringsombudsmannen (DO) efter att lagändringen trädde i kraft. När han senast skulle åka buss saknade chauffören utbildning för att använda bussens trapplift. Eftersom han använder en manuell rullstol så kom han inte ombord, utan uppmanades istället att vänta två timmar på nästa buss, som var av en annan modell och saknade trappor.

– Chauffören var jättevänlig och ringde sin kollega och frågade hur han skulle göra, så det var inga problem med det. Men det står på bussbolagets hemsida att alla bussar ska vara anpassade för personer med funktionsnedsättning, säger Lars-Göran Wadén.

Eftersom han är aktiv inom DHR, som är en organisation för personer med nedsatt rörelseförmåga, och påläst om den nya lagändringen så tänkte han direkt efter händelsen att det han hade råkat ut var just det som den nya lagändringen ska motverka. Därför har han nu skickat iväg en anmälan till DO.

– Jag kände direkt att, hoppsan, nu har jag ramlat på något som går att använda för att testa den nya lagen.

Trots att det bara har gått en dryg vecka sedan den nya lagen trädde i kraft så har DO redan fått in flera anmälningar. Normalt brukar det ta två veckor innan myndigheten beslutar om de ska inleda en utredning och utredningen ska vara avslutad inom ett halvår. Men om det blir så är det i det här fallet är svårt att svara på, säger Clas Lundstedt, presschef på DO.

– Det är många faktorer som spelar in, det kan vara att vi får fram nya uppgifter under utredningens gång som visar att det inte har rört sig om diskriminering och att det då finns skäl att avsluta utredningen. Eller så kan det väckas nya frågor som behöver utredas.

I det här fallet är det också lite speciellt eftersom det inte rör sig om helt nya krav utan om en lagändring som ska skärpa och komplettera redan befintliga lagar. Därför kan det också ta tid att kontrollera om krav på tillgänglighet redan finns i till exempel Plan- och bygglagen eller Skollagen, säger Clas Lundstedt.

Lars-Göran Wadéns förhoppning är att lagändringen ska leda till ett tillgängligare samhälle. I dag upplever han att personer med funktionsnedsättning dagligen stöter på olika typer av hinder när man går och handlar, på arbetet, när man söker jobb eller i kollektivtrafiken.

– Förhoppningen är att alla i framtiden, oavsett funktionsnedsättning, ska kunna ta sig dit de vill, med tunnelbanan i Stockholm, spårvagnen i Göteborg eller buss och tåg i andra delar av Sverige. Att all kollektivtrafik ska vara för alla.