En dödsruna till minne av den kinesiska svardstoren
Den kinesiska svärdstören har gått ur tiden och delar öde med många andra utrotade arter som försvunnit till följd av människans framfart. Johannes Roubert skriver en text till dess minne.
Den kinesiska svärdstören har med allra största sannolikhet gått ur tiden ca 70 000 000 år gammal. Dess närmaste släkting är den amerikanska paddelfisken som dock skiljer sig mycket till utseende och levnadssätt.
Redan innan dinosaurierna och innan den stora floden, som senare blev fiskartens hem, bildades, fanns denna majestätiska varelse. Med en trolig maximal längd på 7m och vikt på 450kg i vikt aspirerade den på titeln som världens största sötvattensfisk. Den hade en slank kropp med långa fenor men i övrigt ett tämligen unikt utseende. Den hade små ögon men genom elektriska receptorer på sin långa svärdsformade näbb kunde den upptäcka byten som småfisk och kräftdjur i det grumliga flodvattnet. Den kunde röra sig som en val mot ytan och leva långt nere i flodens djupare zoner.
Inför leken företog fisken en långsimning från sitt födosöksområde vid havet uppströms i Asiens största flod. Yangtze, eller Yang-tse-kiang, som med varierande intensitet rinner genom, skogar, våtmarker, sjöar och djupa raviner, formade de landskap som svärdstören kom att leva i. Den fick en viktig roll i ett ekosystem tillsammans andra arter varav flera bara kunde hittas här.
För kanske 30000 år sedan, en mycket kort tid i svärdstörens perspektiv, bosatte sig människor för första gången vid Yangtze. De kom att använda floden för sin vattenförsörjning och möjligheten till transporter och fiske. Riket som som senare blev Kina bildades och risfält och bosättningar bredde ut sig över landskapet. Svärdstören var ett rikt byte och en populär matfisk som särskilt gillades av kejsaren själv.
Under 1900-talet kom flodsystemet att användas alltmer intensivt för sjöfart och dess banker och omgivande låglänta områden kom att odlas upp och bebyggas med industrier. Följden blev utsläpp av föroreningar och samhällen sårbara för flodens tidvis omfattande översvämningar.
Svärdstörens kropp var svart och vit men det var mer för att den blev så sällsynt som den kom att kallas för flodernas jättepanda. 1981 byggdes den första dammen över Yangtze och senare invigdes världens största dammbygge the Three Gorges. Man ville förhindra floden från att svämma över, göra den enkelt farbar över en större del av sitt lopp samt ge elektricitet och konstbevattning åt en befolkning och en exportindustri med större och större behov.
Dammarna omöjliggjorde troligen fiskens vandring och naturliga fortplantning. Fisken har trots omfattande sökningar inte påträffats sedan 2007 och är med allra största sannolikhet utrotad. Isolerad i en alltmer förorenad livsmiljö försvann denna unika och fascinerande varelse från vår värld ganska obemärkt.
Den delar öde med många andra utrotade arter som haft behov av att röra sig långa sträckor via vattendrag mellan hav och inland. När en djurart försvinner så försvinner också relationen mellan människor och detta djur. Framtida generationer kommer inte att kunna uppleva och glädjas av detta jättedjurs existens. Dagens landskap formas för bara några få arter. Svärdstören var optimerad för ett rikt landskap för många. Sorg och saknad
Johannes Roubert är arkitekt/stadsplanerare och naturentusiast, tidigare bosatt i Kina.
