– Det mesta går åt till daglig konsumtion. Det handlar om mat och medicin, säger Sorin som sitter utanför en restaurang nära Södervärn.

Historien går igen hos i princip alla EU-migranter. Resan till Sverige handlar om pengar. Hemma i Rumänien finns en familj som behöver försörjning eller hjälp med sjukvård.

Men livet som tiggare innebär inga garantier. En bra dag kan ge 500 kronor berättar Sorin. Men han lägger snabbt till att så stora summor är väldigt ovanliga. Det handlar snarare om runt 150 kronor.

Han tillbringar runt sju timmar per dag på någon av gatorna runt Möllevången. Men idag har det inte gått så bra. Han gräver i fickan på sin rock och håller fram fem enkronor.

– Det här tog mig tre timmar, säger Sorin.

Längre ner längs samma gata sitter Gina, också hon från Rumänien. Hon har placerat sig bredvid en av ingångarna till köpcentrat Triangeln där genomströmningen av människor är som störst.

Hon uppskattar att inkomsten av ett sextimmarspass på gatan landar på runt 100 kronor i snitt. Av det försvinner en tredjedel till daglig konsumtion. Hon har två barn hemma i staden Buzan i Rumänien och resten av pengarna sparar hon till dem.

Om man frågar runt bland migranterna på gatorna i Malmö så pekar svaren mot att resultatet av en arbetsdag som tiggare landar mellan 100 och 150 kronor i snitt.

I ett gatuhörn bredvid Johanneskyrkan sitter Maria. För henne har det gått betydligt sämre. Hon har spenderat två veckor i Malmö men har redan gett upp. Bussresan genom Europa var dyr och hon tror inte att hon kommer tjäna in pengarna som lade ut.

– Jag har inte ätit på hela dagen. Det här är inte alls bra, säger hon tyst.