29-åriga Cristian Castillo Marques är katalan och arbetar som kommunal tjänsteman. Han kommer definitivt att rösta på söndag om omröstningen blir av.

– Jag vill inte missa en möjlighet till att officiellt uttrycka min åsikt, även om resultatet inte kommer ha någon politisk effekt, säger han.

– Jag anser att omröstningen är helt nödvändig som ett första steg till att lösa en historisk konflikt. Frågan är väldigt känslig både för Katalonien och för resten av landet, eftersom det gäller graden av självständighet. Däremot tror jag inte att det just nu är det bästa tillfället att genomföra den.

Det har varit många turer kring det som på söndag skulle bli en folkomröstning för självständighet för den delvis autonoma regionen Katalonien. Centralregeringen i Madrid har gjort allt för att stoppa omröstningen. I mitten av oktober kom beskedet om att Spaniens författningsdomstol kommit fram till att omröstningen stred mot grundlagen som säger att Spanien ska vara en enad nation. Kataloniens president Artur Mas fogade sig först och omröstningen blåstes av. Men sedan ångrade han sig. Omröstningen blir av – men under ”ett annat juridiskt ramverk”.

– Konstitutionen är väldigt viktig i Spanien, säger Jakob Lewander, statsvetare och Spanien-expert.

– Sedan Franco-diktaturen är det den som är landets demokratiska grundbult. Därför har de varit viktigt för Artur Mas att hålla sig till en konstitutionell linje.

Mas valde därför att kalla omröstningen för en ”konsultation av medborgarna”, en form av inofficiell opinionsundersökning som ska genomföras av volontärer från partiet. Men ”konsultationen” är också olaglig, slog centralregeringen i Madrid i fredags fast. I tisdags beslutade även författningsdomstolen att även den nya formen strider mot lagen. Mas har nu beslutat att genomföra omröstningen i alla fall.

– Det som sker nu är ett högt vågspel och Artur Mas improviserar för varje vecka, säger Jakob Lewander.

Maktkampen mellan Katalonien och centralregeringen i Madrid har utspelat sig under flera hundra år. Åren efter demokratins intåg för 30 år sedan präglades av en period av tillväxt och framgångsrika år för Katalonien som förhandlade till sig mer självständighet. Katalanskan har nu fått status som officiellt språk och regionen har också en viss autonomi.

Men en kombination av att styrande krafter i regionen velat åt mer makt och en folklig opinion för självstyre har gjort att nationalismen seglat upp på senare år. Såren från diktaturen finns kvar, då katalanernas språk och kultur förbjöds, även om regionens underläge ofta romantiseras och används som slagträ i den politiska debatten, menar Jakob Lewander.

– Den katalanska kulturen klarar sig bra utan separatism, det som händer nu handlar också om regeringsmakten i Katalonien, säger han.

I och med den ekonomiska krisens intåg 2008, började Kataloniens krav på självständighet växa sig allt starkare. Regionen anser sig bidra med mer till statskassan än den får tillbaka.

– Katalonien har ekonomiska svårigheter och är missnöjda med dealen med Spanien, säger Jakob Lewander.

– De vill ha en finansiell autonomi, men Spanien säger nej på grund av den ekonomiska krisen.

Även om omröstningen är inofficiell ställer den frågan om självständighet på högkant, den katalanska regeringen vet vad den vill.

– De vill få till stånd en brytning från Spanien och en folkomröstning driver dem tillbaka till förhandlingsbordet, säger Jakob Lewander och menar att om omröstningen genomförs kommer det med allra största sannolikhet bli ett ja till självständighet.

– En stor majoritet vill rösta, men det är ju ett improviserat arrangemang och inte alls officiellt vilket gör att det kommer bli många ja-sägare, säger Jakob Lewander.

Något som skulle göra situationen för centralregeringen i Madrid ytterst problematisk:

– De kommer då att behöva ställa sig frågan: vad gör vi med en region där majoriteten vill bryta sig loss?

Om artur Mas på söndag trots allt genomför omröstningen är det svårt att förutspå vad som kommer ske och hur centralregeringen i Madrid kommer att agera. Jakob Lewander hoppas på en ny demokrateringsprocess och en omarbetning av konstitutionen.

– Identiteterna och den politiska kulturen är så olika att en linje om ”lika för alla” blir väldigt svår. Jag hoppas att alla nu kommer sätta sig ner vid någon form av förhandlingsbord, säger han.

Vad som kommer att hända på söndag kommer att vara osäkert in i det sista.

– Frågan båda parter just nu ställer sig är: hur långt är vi beredda att gå?