• Då Katalonien var tema på Frankfurtmässan 2007 samlades bara författare som skriver enbart på katalanska. Under årets bokmässa i Göteborg fanns fler representerade, men frågan om språk och ämnen i katalansk litteratur är konfliktflydd.
  • Stämningen var spänd då katalanska författare diskuterade språk och politik i litteraturen under bokmässan i Göteborg. Núria Amat syns i mitten och Albert Sánchez Pinol delvis dold till höger.
Fria Tidningen

Katalansk litteratur i språklig och politisk heteld

Den 9 november röstar den tvåspråkiga spanska regionen om självständighet. Påverkar strömningarna litteraturen?

– Barcelona brukade vara kulturens huvudstad, det är den inte längre.

Orden är Núria Amats, författare från den spanska regionen Katalonien, under en intervju under bokmässan i Göteborg. Tillsammans med tio andra katalanska författare formade hon temat ”Röster från Katalonien” under mässan. Seminariedebatterna var laddade – självständighetsomröstningen i Katalonien den 9 november närmar sig och anklagelserna om historieförfalskning och ”regionsförrädare” haglade tätt. De flesta av de närvarande författarna, alla inbjudna av Ramon Lllull-institutet som arbetar med att sprida det katalanska språket och kulturen, är för självständigheten. Liksom de flesta i regionen är de också tvåspråkiga och valet att skriva på det ena eller andra språket är inte konfliktfritt i en region vars språk länge var förbjudet och nu alltmer börja vinna mark som förstaspråk.

Katalonien är ett viktigt litterärt fäste, av de totalt 80 000 böcker som ges ut i Spanien under ett år ges 33 000 ut i Barcelona. Katalanskan är officiellt språk, vid sidan av spanskan, och talas av cirka sju miljoner människor i hela Spanien. De flesta katalanska författarna väljer att skriva på båda språken. Författaren Albert Sánchez Piñol förklarade under seminariet ”Katalonien – litteraturens hem” att han började skriva på katalanska för att ”skapa sig en identitet”, men att det nu är ”karaktärerna som väljer språket”. För många blir det dock ett naturligt steg att skriva på spanska för att nå ut till en större publik, framförallt till den stora marknaden i Latinamerika. Men kritiken, oavsett vilket språk som väljs, är ofrånkomlig.

Den autonoma regionen på Spaniens östkust har en självständighetsrörelse med lång historia, en rörelse som är starkt förknippad med språket. I takt med att självständighetsrörelsen växt sig starkare och debatten blivit alltmer laddad har också språkvalet blivit allt viktigare. Sánchez Piñol vittnar om hur hans förlag nästan fick be om ursäkt då hans böcker först gavs ut på spanska. Den katalanska förlagsindustrins officiella språk är katalanska och inte alla böcker översätts till spanska. Sánchez Piñols nyligen utkomna historiska roman Victus – the fall of Barcelona som tecknar historien om Katalonien under det spanska tronföljdskriget har fått hård kritik för att den är skriven på spanska. Att skriva om Kataloniens historia på spanska, särskilt om en sådan viktig händelse som senare blev grunden till regionens nationaldag, ansågs särskilt kränkande.

– Men många spanjorer har tackat mig för att de nu kunde ta del av Kataloniens historia, på det här sättet fick även den spanska publiken tillgång till den, säger Sanchéz Piñol själv.

Boken har dock anklagats för historieförfalskning och för att göra anspråk på osäkra uppgifter om Katalonien som helt sanna.

Att Núria Amat fick Kataloniens finaste litteraturpris 2002, Ciudad de Barcelona Award, för sin Drottning av Amerika trots att den var skriven på spanska kritiserades också av många. Även hennes till svenska senaste översatta roman Det lilla landet skrev hon på spanska – trots att den tecknar en familjehistoria i Katalonien under Francos diktatur.

– Det speglar tiden, katalanerna talade framförallt spanska då katalanska var förbjudet. Min farbror fick böter för att han höll möten på katalanska, säger Amat om boken, som är inspirerad av hennes egen familjehistoria.

Amat är stark motståndare mot självständigheten och den kommande omröstningen i Katalonien, det är nämligen den ökande nationalismen som gjort att Barcelona längre inte är kulturens huvudstad, menar hon.

– Det är viktigt att Katalonien har rätten att tillvarata sin kultur och sitt språk, men den rätten har vi nu.

Hon är övertygad om att nationalismen i Katalonien kommer uppifrån av ekonomiska anledningar och inte är en språklig och kulturell kamp från folket.

– Egentligen finns det inget dilemma, vi är tvåspråkiga och det finns både katalansk och spansk litteratur. Men regeringen använder sig av alla medel för att öka nationalismen. Därför är Barcelona inte längre vad det var, kulturens huvudstad, det har gjorts till ett turistmärke, säger Amat.

Hur de nu allt större politiska och språkliga förändringarna i Katalonien kommer att färga litteraturen är ännu för tidigt att säga menar Núria Amat, men att det påverkar i stor utsträckning är hon säker på.

För Sánchez Piñol är regionens språkliga och politiska blandning dock något som berikar den katalanska litteraturen:

– Jag är stolt över att vara en del av en region där alla dessa åsikter och konflikter finns, säger han.

– Det är svårt att förklara för ett samhälle som bara har ett språk och kultur, komplexiteten och fördelarna med att ha två.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Släktepos om hur det förflutna följer oss

Hur överförs trauman över generationer? Och hur kan historien ge oss nycklar till att förstå reaktioner och upplevelser i nutiden? Det är centrala frågor i ghanansk-amerikanska Yaa Gyasis hyllade debutroman Vända Hem.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu