”Ingen bryr sig om ideologi”
På söndag går Ukraina till parlamentsval. Valdeltagandet begränsas dock av såväl den väpnade konflikten som partiorganisationernas låga förtroende.
Korrumperade politiker och militärer dominerar vallistorna i helgens ukrainska nyval. Dafna Ratjok från organisationen Tjesno (”ärlighet”) har kartlagt samtliga parlamentskandidaters förflutna i en omfattande databas. Organisationens syfte är att främja transparens i ukrainsk politik och finansieras bland annat finansieras av Sida och USAid.
– Graden av patriotisk och medborgerlig nationalism har ökat, men annars är allt som det brukar, säger Dafna Ratjok.
– Även årets toppnamn har, med få undantag, lång politisk erfarenhet och dokumenterad korruption i bagaget. Fast längre ner på valsedlarna finns det en del nya ansikten. Många av dessa är militärer.
Bristen på personvalssystem gör det svårt för ukrainarna att rösta bort de korrumperade politiker som, av partiledningarna, bereds plats på partiernas valsedlar. På söndag blir de med stor sannolikhet omvalda. Sittande presidenten Petro Poroshenkos Block har varit största parti i samtliga opinionsmätningar, med 22–40 procent av väljarna bakom sig. Partiledare Jurij Lutsenko var inrikesminister under Julia Timoshenko ”orangea” regering (2005–2006), efter enpartisystemets fall.
Koncentrationen av militärer är störst inom de nybildade partierna Folkfronten respektive Radikala Partiet. Högst på himlen av militära politiska stjärnor lyser dock Nadja Savtjenko med sin frånvaro. Hon står överst på listan för Julia Timoshenkos parti Fäderneslandet – men sitter för närvarande i rysk fångenskap. Fäderneslandet går till val med samma valaffischer som 2010 (med texten ”Ukraina kommer att segra”). Julia Timoshenko själv har dock hållit en låg profil.
Ifall partiledningarna med rötter i den så kallade ”orangea revolutionen” (Folkfronten, Poroshenkos Block och Fäderneslandet) skulle få mindre än 50 procent av rösterna har den före detta Swedbank-chefen Sergej Tigipko, med partiet Starkt Ukraina, en skaplig chans att bli vågmästare. Det nationalsocialistiska regeringspartiet Svoboda (som samarbetar med Svenskarnas Parti) har fortsatt sina starkaste fästen i landets västra provinser, men årets val ser ändå ut att bli en kamp mot spärren.
Hur invecklat det ukrainska valet är och förvirringen kring vilken politiker som egentligen står för vad blir tydligt i enmansvalkretsen Obolon. Där kandiderar Andrej Biletskij – kommendör i det nationalsocialistiska Azov-regementet. Andrej Biletskij erbjöds först en ”säker” plats på Folkfrontens lista. Efter viss kritik kungjorde partiet en valsedel utan Biletskij, som nyligen satt dömd för mordförsök på en journalist i Charkov men frisläpptes i samband med den allmänna amnestin för ”politiska fångar”. Planen är nu att Biletskij skall vinna enmansvalkretsen Obolon. Lutsenko, partiledaren för ledande partiet Petro Poroshenkos Block, har aktivt uppmanat Obolon-distriktets väljare att rösta på ”en demokratisk kraft”, i form av Biletskij.
Ivan Shmatko, facklig aktivist som just flyttat tillbaka till Kiev efter en tids exil i Ungern, bor i området:
– Ifall du vill ha lite action ska du komma till rösträkningen i mitt distrikt på söndag, säger han och menar samtidigt att detta inte är något unikt.
– Ingen här som bryr sig om ideologi. Detta är det normala.
Många kämpar dock för att höja valdeltagandet och minska valfusket. Anton Savidi var en av de ungdomar som deltog i studentupproret mot den nu avsatte presidenten Viktor Janukovitj. Han arbetar nu med att höja valdeltagandet bland ungdomar, som anställd på organisationen Robi Vybori (”Gör ett val!” på ukrainska). Ungdomarna är nämligen den grupp som förväntas ha det lägsta valdeltagandet nu när nyvalet är ett faktum.
– Medelåldern på de som röstar i ukrainska val ligger numera på 45 år. Bara det borde vara skäl nog för de unga att gå till vallokalen, säger Anton Savidi.
– Det borde inte spela någon roll att det inte finns några bra partier. Vi måste gå och rösta. Genom att själva rösta kan vi försvåra valfusket.
Bakgrund till söndagens nyval:
21 februari: President Viktor Janukovitj och oppositionspartierna skriver på ett avtal om att avväpna det icke-statliga våldet, att en ”samlingsregering” skall bildas och att presidentens skall utlysa nyval.
22 februari: Janukovitj flyr Kiev.
27 februari: Arsenij Jatsenjuk bildar minoritetsregering. Samma dag stormas Krims parlament i Simferopol av tungt beväpnade soldater från den ryska enklaven Sevastopol.
16 mars: En icke-erkänd folkomröstning om att ”åter bli en del av Ryssland” genomförs på Krim.
25 maj: Under pågående krigföring i Donbass väljs Petro Poroshenko till president i resten av landet.
24 juli: Svoboda och UDAR meddelar att de lämnar regeringskoalitionen. Jatsenjuk meddelar sin avgång.
31 juli: Parlamentet avslår Jatsenjuks avgång, och regeringen Jatsenjuk blir sittande.
25 augusti: President Poroshenko utlyser nyval.