Vännen,

Jag råkade ut för något helt overkligt hemskt i dag. Det tar emot att skriva om det, speciellt här, men jag måste. Du kommer säkert förstå när du läst hela inlägget. Det är så här att jag såg din mormori dag. Det konstiga är att hon satt på gatan ute i regnet. Ja, din mormor. Hon som är sjuttio år och borde ta det lite försiktigt över huvud taget. Hon är trött och har ont både här och där, jag vet. Det var kanske därför hon hade tuppat av. Förlåt igen, jag ser själv hur det här måste låta. Hon satt lutad mot en fönsterruta till en klädbutik vid ingången till Gallerian och sov. Framför sig hade hon en pappersmugg med ett fotografi på någon. Kände inte igen personen. Jag tyckte man kunde se att ni är släkt i alla fall. Hon sov och jag ville inte väcka henne. Sen så satt hon på kassar med kläder i, eller kanske en sovsäck, hade en filt på sig och sådär så jag tror inte att hon höll på att frysa ihjäl. Fingrarna såg kanske lite svullna ut och hennes ansiktsuttryck var inte precis fridfullt. Det blir väl så när man sitter ute i blåsten och regnet.

Men säg mig en sak: Varför bryr sig inte våra politiker? De som har makt. Det finns de som snackar om att kasta ut alla, men ingen som snackar om att göra något för dem på riktigt. Att garantera deras mänskliga rättigheter. Är det för att din mormor ändå inte får rösta på dem? Hon är ju inte medborgare. Hon är här på turistvisum. Från Rumänien. Vem ska föra hennes talan? Jag undrar. På tunnelbanan hem lite senare i dag var det tre jeppar som snackade om en annan tiggare de hade sett. ”Vi har ju våra egna att ta hand om” sa de. Och de har rätt, det finns fler än din mormor som behöver stöd. Andra som har glömts bort. Såna som alltid bott här. Det som de jepparna inte tänker på är att Sverige nu är en del av något större som heter EU. I EU finns det de som är riktigt jäkla fattiga och råkar ut för annan skit också, som diskriminering och skit. Din mormor är en av dem.

I Sverige byggdes det ju en gång i tiden upp ett system som skyddade dem som inte fick plats på toppen. Jag är ingen sosse men jag måste ändå ge dem fett med cred för det. Nu när vi är med i EU så sitter vi i samma båt med de länder där klyftorna mellan folk är ännu större än här. En del svenskar kan flytta till Spanien i jakt på sol, och de riktigt fattiga från Rumänien kan komma hit, i jakt på de fucking jävla korvören som de behöver för att överleva. Jag är än en gång ledsen att jag uttrycker mig så här, men det är ju sant. Det sjuka är att det inte byggts upp ett internationellt skyddsnät som skulle hjälpa din mormor. Jag menar de säger ju att pengar kan röra sig fritt, eller hur? Då borde det ju finnas något sätt att hjälpa henne. Svenska staten betalar ju en jäkla massa pengar till EU i medlemsavgift varje år.

Borde inte Sverige ha ett intresse av att använda sin röst för att din mormor ska få hjälp, av EU? Hon behöver väl inte så mycket. För att ta ett exempel, sätt det hon behöver i relation till vad staten betalar varje år för att utvisa folk vars asylberättelser inte låter tillräckligt trovärdiga. Förra året betalade de närmare 45 miljoner kronor bara för att skicka folk härifrån. Året innan var det 53 miljoner. Eftersom Sverige betalade in 37,3 miljarder (Jo, miljarder) kronor till EU i medlemsavgift samma år så blev ju en del av de resorna återbetalda därifrån, i rättvisans namn. Skulle man inte kunna ha ett system där EU ersätter svensk socialhjälp till EU-migranter? Jo det skulle man! Man skulle det! Om man vill så går det. Men vem vill? För hon får inte rösta här och då är hon inte intressant för de som fiskar i mitten av sjön, där medelklassen ska välja mellan vård för alla svenskar och 500 kr mer i plånboken.

De säger att det är lätt att blunda för tragedier som händer långt härifrån. Nu när tragedin utspelar sig mitt framför oss är det människan som är för avlägsen. För det är inte din mormor. Inte heller din son eller dotter. Det bara skulle kunna vara det. För ni är lika, man ser att ni är släkt. Vi är det. Du, jag, hon och de där jepparna på tunnelbanan.