Ashkelons gator och strand är öde. Ingen vågar sig ut när varningssirenerna ljuder i den israeliska staden som bara ligger ett par kilometer norr om Gazaremsan. Här har sirenerna tjutit flera gånger om dagen den senaste veckan. Raketerna som skjuts från Gaza sätter skräck i invånarnas tillvaro.

– Vanligtvis är stranden här fullpackad av sol­- och badglada människor, berättar Dima som sitter med sin kompis Aleks på en bänk intill stranden och röker vattenpipa.

– Men nu vågar ingen sig ut nu. I morse ljöd sirenerna flera gånger och jag sprang upp och ned mellan mitt rum och skyddsrummet. Jag orkar knappt vara rädd längre, så vi bestämde oss för att gå ut hit, suckar Dima och rättar till kolet på vattenpipan.

Det har gått över en vecka sedan Israel inledde den militära operationen "Protective Edge" mot Gaza. Situationen i Mellanöstern har eskalerat efter att tre israeliska tonåringar försvann på Västbanken och senare hittades dödade. Morden triggade en omfattande israelisk militär insats på Västbanken där hundratals arresterades, husräder blev vardagsmat och fem palestinier dödades. En palestinsk 16-­åring mördades i en misstänkt hämndaktion för de israeliska ungdomarna. Den islamistiska gruppen Hamas misstänktes tidigt för kidnappningen av de israeliska ungdomarna av Israel, dock mot sitt nekande. Trots det började Israel beskjuta den Hamasstyrda Gazaremsan med sitt flygvapen. Gaza svarade med ytterligare raketattacker mot Israel och nu har konflikten trappats upp rejält.

I Gaza, som är under blockad, är förödelsen enorm. Dygnet runt attackeras den lilla landremsan av israeliska militärens lufträder. Bomber släpps, smällar hörs konstant och tung rök stiger upp i luften. Maha Mehanna bor i Gaza City tillsammans med sina föräldrar, sina syskon och deras sammanlagt tretton barn.

– Vi bara väntar på nästa bomb. Vi är rädda men har blivit avtrubbade, det finns inget vi kan göra åt saken. Det finns ingenstans att gömma sig eller skydda sig. Bombningarna pågår nonstop. Det hela är katastrofalt, det går knappt att beskriva, säger Maha.

Antalet döda från de israeliska räderna stiger varje dag. Hittills har över 180 palestinier dött till följd av attackerna och över 1 300 personer har skadats. FN uppskattar att drygt tre fjärdedelar av de döda är civila, bland dem över trettio barn. Över 1 200 hus och hem har totalförstörts eller skadats, liksom bland annat ett center för funktionsnedsatta. De trasiga husresterna vittnar om människorna som dött, skadats eller tvingats på flykt inom Gaza.

– Igår föll en bomb i vår grannes hus. Det är obehagligt, marken skakar och våra fönster sprack, berättar Maha. Barnen är så väldigt rädda, de skriker och tjuter. De vågar inte ens gå på toaletten ensamma. Och vi vuxna är också rädda, vi vågar inte gå ut. Men vi har nästan ingen mat, vi lever på konserver eftersom de flesta butiker är stängda.

Mahas grannar fick ett telefonsamtal innan bomben träffade deras hus. En varning om att en attack skulle ske och att de borde evakuera. Israel menar att metoden används i ett försök att skydda civila. Den så kallade knock-­on-­the-­roof-­metoden har blivit ett känt begrepp. I sådana fall skickar israeliska flygvapnet en missil på taket innan den förgörande bomben släpps. Men tillvägagångssättet kritiseras då palestinierna har kort tid på sig att lämna sin bostad, i ett uppmärksammat fall så kort som 57 sekunder.

Israels syfte med den pågående operationen är att utplåna Hamas militära resurser och att skydda sina medborgare mot raketanfallen som skjuts från Gaza. Konflikten väntas fortsätta, i saknad av en medlare mellan parterna. Israeliska trupper står nu redo för en eventuell markinvasion. 42 000 soldater har mobiliserats och till sitt förfogande har de stridsvagnar, helikoptrar och drönare. En markoffensiv skulle kunna gå in i Gaza för att förgöra de missillager som Hamas misstänks gömma under bland annat sjukhus och bostäder. Maha tror att det blir de civila som får betala priset om Israel gör ett markanfall.

– Varken Israel eller Hamas bryr sig om oss, de leker med våra liv. Människor förtjänar att leva sitt liv i fred, på båda sidor. Nu är vi levande döda på grund av den här kollektiva bestraffningen av vårt folk. Vi är vanliga människor som vill leva ett normalt liv och ge en trygg plats till våra barn. Men ingen bryr sig om oss civila. Vi förlorar alltid, säger hon, uppgiven och uppeldad på samma gång.

Genom flygblad och telefonsamtal till palestinier i norra Gaza har Israel ombett invånarna att evakuera området, med hänvisning till deras egen säkerhet. Men palestinierna kan inte lämna Gaza, eftersom området är under blockad. Bara de som också har medborgarskap i ett annat land kan ta sig ut. FN:s hjälporgan UNRWA har därför öppnat upp lokala skolor för människor som tvingas på flykt. I klassrummen trängs många familjer med varandra. Men det finns inte tillräckligt med plats för alla, och många undrar hur länge skolorna kommer att vara säkra.

– Ingenstans är säkert, säger Maha. Jag undrar hur många fler trauman vi kan överleva. Och våra barn, hur kommer de påverkas av alla krig? De kommer skadas av det och bli fulla av hat. Då kommer det börja om igen.

Våldet måste få ett slut och man borde satsa på riktiga fredsförhandlingar, menar Maha.

– Hur många fler ska behöva dö för att ledarna ska förstå att det inte finns en militär lösning på konflikten? Fred kostar ingenting, men krig kostar mycket, tycker hon.

Vapenvila efterlängtas av såväl palestinier som israeler. Men ännu har ingen medlare som båda parter är nöjda med utsetts, även om förslag funnits. Israels premiärminister Benjamin Netanyahu har meddelat att attackerna fortsätter tills dess att Hamas är oskadliggjort. Samtidigt syns inga tecken på att Hamas skulle backa och avblåsa raketbeskjutningen mot Israel. Egypten, som mäklade fred mellan parterna år 2012, föreslog på måndagen en vapenvila. Israels säkerhetskabinett antog förslaget, men Hamas avvisade och menade att Palestina fortfarande är under ockupation och att de har rätt att göra motstånd. Hamas begärde dessutom förhandlingar och en överenskommelse som en förutsättning för att en vapenvila skulle komma att träda i kraft.

Kvar vid stranden i israeliska Ashkelon sitter Dima och Aleks kvar med sin lila vattenpipa. En dov smäll hörs i fjärran. De rycker inte till, tittar inte söderut mot ljudets källa. Dima blåser ut tjock, sötdoftande rök.

– Det ska inte vara så här. Människor är rädda och bara en bit där bort dör de. Samtidigt måste vi [Israel] försvara oss. Det är komplicerat. Politiken tränger på i vardagen, den påverkar allt i vårt samhälle. Vi vill bara kunna leva våra liv.