Sedan lagen om sterilisering av transpersoner togs bort har RFSL drivit ett stämningsmål mot den svenska staten tillsammans med tvångssteriliserade transpersoner för att de drabbade skall få ett skadestånd. Nyligen avslog JK skadeståndansökningarna från 161 transsexuella personer med motiveringen att fallet inte stämmer överens med skadeståndslagen. Hur de har kunnat göra den bedömningen som godtagbar är för mig helt ofattbart. De drabbade har varit utsatta för ett övergrepp och inte vare sig mer eller mindre än så, ett ingrepp i både kroppar och liv som inte går att välja bort.

Som anhörig till ett flertal transsexuella personer i egenskap av att dessa är mina nära vänner har jag fått torka många tårar till följd av diskriminering i både arbetsliv och från den svenska staten och till och med från transvården.

Jag är själv ingen transperson men jag står nära ett flertal personer som är det. Med bakgrund i HBTQI-rörelsen inom bland annat RFSL och WestPride har jag lärt känna ett flertal transsexuella personer och på nära håll bevittnat det förtryck som dessa personer drabbats av, bland annat från både transvården och socialstyrelsen. En av mina vänner blev nekad byte av juridiskt kön sedan för att denne var osäker på om den ville göra operation som skulle medföra sterilitet för några år sedan, personen chockades svårt och mådde mycket dåligt i veckor. En annan är djupt bedrövad över att aldrig kunna få egna barn, valet för denne individ var att genomgå en korrigering eller att begå självmord.

Valet för dessa individer har aldrig varit frivillig sterilisering. Att vara transsexuell är inte ett eget val. Vi väljer inte våra mentala kön, lika lite som vi väljer vilken färg vi har på ögonen.

Att JK inte betalar ut ett skadestånd är en skymf mot dessa personers rätt till ett erkännande som människor och ett nekande av psykisk hälsa.

Att den svenska staten i så många år har haft lagstiftat att personer som går utanför den binära könsnormen skall straffas för vilka de är finner jag totalt oacceptabelt. Dessa personer är lika varma, goda, intelligenta och kärleksfulla som vilka människor som helst och de förtjänar att bli erkända som individer. Ett skadestånd ger dem inte förmågan till egna barn tillbaka, men det är åtminstone ett erkännande från staten att dessa människor varit utsatta för ett stort övergrepp. För ett övergrepp är det oavsett vad JK motiverar sitt beslut på. En sterilisering som krav för byte av juridiskt kön är ett tvingande ingrepp i både deras kroppar och deras liv med stora följder för mentalt välmående.

Transsexuella diskrimineras redan i hög grad på många olika sätt i vårt samhälle, bara en så enkel sak som att offentliga toaletter är könade skapar problem för dessa människor. Det sista de behöver är att även staten gör dem till icke-människor genom att inte erkänna det stora övergrepp som begåtts mot dessa individer.

Det är dags att det svenska rättsväsendet tar nya tag och inser att dessa steriliseringar inte varit mindre tvingande än de steriliseringar som gjordes mot exempelvis romer och funktionsnedsatta av rasbiologiska institutet ända in på 1970-talet, frågan är inte om det finns några skillnader mellan dessa steriliseringar.

Frågan är att staten måste inse att det inte finns någon skillnad och att alla steriliseringar som någonsin gjorts mot någons vilja är en tvingande åtgärd som alla drabbade individer åtminstone måste få en ursäkt för.

Ett skadestånd tar inte bort de inträffade övergeppen, men de får åtminstone ett erkännande för statens brott mot mänskliga rättigheter och alla människors lika värde.