Sedan den ekonomiska krisen började 2008 är det många som diskuterat hur bankerna tar ansvar. Vissa högerpolitiker och vänsterpolitiker har varit överens om att bankerna måste ta ansvar för sina egna misslyckanden. Man kan privatisera vinst och socialisera kostnad. Piratpartiet jobbar med internet och elektroniska medel, samt deras relation till samhället, ekonomin och omvärlden. Det visar sig att banker är intressanta även där.

En ganska ny bok från Norsteds heter Korthuset och handlar om att banker ofta låter bli att ta ansvar för säkerhetsproblem i elektroniska transfereringar. Boken menar att bankerna betalar kunderna för tystnad istället för att prata med polisen, insinuerandes därmed att brottslingar inte åker fast. Banker gör kalkylen att detta är billigare än att fixa säkerhetsproblem i elektroniska system, säger boken.

Det finns en risk med att poängtera särskilt att banker inte samarbetar med polisen. Att polisen skulle fixa säkerhetsproblem i elektroniska system bättre än bankerna själva ter sig ytterst osannolikt. Den stora risken med övertro på polisen är att rikspolisstyrelsen och bankerna helt enkelt håller tyst tillsammans om säkerhetsproblem i framtiden. Efter åklagarmyndighetens offentliggörande i riksdagen av polisens planer på att hacka brottslingars datorer och programvaror – som ofta använder samma system som icke-brottslingars datorer – finns en påtaglig risk att ett sådant samarbete gör det farligare för privatpersoner att använda sig av elektroniska banktransaktioner istället för tvärtom. Piratpartiet tror att ansvarsproblemet ligger någon annanstans.

En doktorsavhandling från Lunds universitet 2006 om banker och internet går igenom hur den ökande användningen av elektroniska medel i bankväsendet och finansinstitut skett gemensamt med flera systemskiften.

Lagstiftning som tidigare försökte skapa goda relationer mellan banker och kunder skapar nu goda relationer mellan banker och staten mot penningtvättare och skattefuskare. Man har inte särreglerat elektroniska medel på något sätt, så bankerna har gradvis, genom avtalsrätt, flyttat ansvaret för elektroniska betalningar över på användaren av bankernas betalningssystem.

Om någonting går fel i bankens dator, eller om någon förfalskar din identitet gentemot banken på internet, är det du som har bevisbördan för att detta har skett, inte banken. Trots att banken har bättre resurser och större kunskap i hur man bevisar sådant.

Sveriges politiker har valt att inte alls utreda ansvar för banker i elektroniska system. Man har hoppats att allting ska kunna tolkas analogt av domstol, i jämförelse med tidigare lagstiftning. Men elektroniska system är ofta komplexa. Det är många olika parter som är inblandade i varje transaktion – en telekomoperatör, de som säljer mjukvara till privatpersoner, de som säljer mjukvara, servrar och IT-underhåll till banker. För den juridiskt och ekonomiskt starka partnern, banken, finns det gott om möjligheter att genom kundavtal skriva över ansvaret för fel på någon annan.

Det stora problemet är att många håller tyst om säkerhetsproblem. De publiceras inte, de tystas ner. Att ställa högre krav på de som tillhandahåller elektroniska system att berätta för användare, medborgare och allmänheten om vilka problem de har och hur de har lösts skulle åtgärda många problem. Inom den rätt nya ekonomigrenen säkerhetsekonomi finns det starkt stöd för att transparensåtgärder är det billigaste och effektivaste sättet att råda bot på säkerhetsproblem.

I informationssamhället har säkerhet blivit någonting som stater och företag tillsammans utövar på individens bekostnad. Privatpersoner har väldigt få möjligheter att få reda på vad som händer, och hur saker händer, men har bevisbörda för att det har hänt. Denna omständighet vill Piratpartiet förändra genom bättre säkerhetsekonomiska utredningar i fler samhällssektorer. Vi måste börja prata om säkerhetsproblem på ett sätt som alla kan förstå, och ur ett perspektiv att individer och användare är viktiga. Vi måste sluta se på internet som en icke-fråga, och EU-valet den 25 maj är en bra början.