Jag har sett ett flertal överdoser på nära håll bland kamrater, jag har gjort fler konstgjorda andningar än jag kan hålla reda på – det är något man lever med om man använder heroin och andra opiater. Vid dessa tillfällen där jag personligen varit med har det gått bra – det händer dock alldeles för ofta att opiatanvändare avlider i onödan. Det kan förhindras och det kan förhindras relativt enkelt.

Läkemedlet Naloxon är ett preparat som använts av ambulanspersonal och på akutmottagningar i många år. Det har också varit välkänt under alla år för tunga opiatbrukare, framför allt av heroin.

Naloxon har inga beroendeframkallande egenskaper, det går inte att missbruka och det ger inga kända biverkningar. Det har en erkänt god effekt som motgift och det reverserar en opiatöverdos ganska omgående. Det häver andningsförlamningen och försätter den som överdoserat heroin i ett abstinenstillstånd, ibland är det dock nödvändigt att ge ytterligare en dos Naloxon då andningsförlamningen kan återkomma. Tillsyn är därför mycket viktigt.

Naloxon ges intravenöst, intramuskulärt och eller under huden – nyligen har man också tagit fram preparatet som en nässpray – något som förenklar användandet ytterligare.

Ute i Europa och i USA har nu både profession och brukargrupper börjat reagera och ifrågasätta varför ett läkemedel som häver överdoser, som inte går att missbruka och som räddar liv, inte är bredare tillgängligt? Sverige och USA är bundsförvanter i ”kriget mot drogerna” men i USA reagerar man. Vita husets direktör för narkotikapolitik Gil Kerlikowske har uttalat stöd för en bredare användning med orden ”när det gäller att rädda liv är Naloxon ett extremt värdefullt verktyg”, man har också på prov infört att låta polis bära Naloxon.

Tyvärr är preparaten fortfarande receptbelagda men nyligen utvidgade exempelvis Kalifornien det mindre pilotprogram man drivit till att gälla hela staten. FDA, USA:s motsvarighet till Läkemedelsverket, gav nyligen sitt tillstånd till Evzio, en Naloxoneprodukt som automatiskt injicerar motgiftet och är avsedd att användas av vårdgivare, familjemedlemmar eller arbetskollegor.

I England har man för första gången tagit fram ett Naloxon-kit, avsett för personer utanför själva sjukvården, exempelvis för anhöriga till missbrukare, liknande Evzio-kittet.

På andra sidan Öresund har initiativ tagits för att få ner dödstalen då den danska regeringen avsatt sju miljoner danska kronor för att på försök dela ut så kallade överdos-kit till brukare som även fått utbildning i första hjälpen. Man reagerar och försöker göra något åt alla de här dödsfallen som orsakas av överdoser, men i Sverige är det förhållandevis tyst från ansvariga, en bredare tillgänglighet av Naloxon är troligtvis inte aktuell, men borde så vara.

I Skåne har regionen gjort en del positiva saker för att förbättra narkomanvården. Exempel på detta är införandet av ett fritt vårdval för substitutionspatienter, vilket resulterat i kortare köer och bättre bemötande överlag – nu när brukare fått möjlighet att byta mottagning om man inte är nöjd. Det hade dock varit önskvärt att man också arbetade för att införa en bredare tillgång till och helst receptfritt Naloxon för att undvika att fler kamrater går bort i onödiga överdoser. Det går att förhindra.

Jag har personliga erfarenheter av att vakna upp på en bår, inte riktigt medveten om vad som hänt och liggandes bland en klunga människor som stirrar på mig. Den gången med syrgasmask på väg in i en ambulans. Den gången fick jag inte motgift och jag har aldrig riktigt begripit varför – det kunde ha gått riktigt illa men gick trots allt bra till slut. Det har funnits andra gånger men jag har haft tur. Men hjälp av substitution med metadon återfick jag kontrollen. Det är nu snart 23 år sedan.

I två olika undersökningar av heroinanvändare vid sprutbytet i Malmö uppger 74 respektive 58 procent att de upplevt en överdos, i den ena studien uppgav 96 procent att de bevittnat en annan persons överdos – vi vet också att man i många fall inte ringer efter ambulans på grund av rädsla för ett polisingripande. Istället gör man som man alltid gjort på gatan – man släpar runt, man spolar vatten, man örfilar och försöker hålla liv i och väcka personen som överdoserat med alla medel. Det händer att man injicerar andra droger som amfetamin för att reversera överdosen. Det finns effektivare och bättre sätt. Mot bakgrund av detta är det på tiden att ansvariga fattar beslut om en bredare och mer lättåtkomlig tillgång till motgiftet Naloxon. Det skulle rädda många liv.